Pest eller kolera. Jag kan inte riktigt släppa det här med Bonniers syn på sina författare. Under våren har IPRED-lagen diskuterats och jag har inte tvekat i mitt stöd för effektiva åtgärder för att helga författarnas rätt att få betalt för sitt arbete, trots alla problem som man kan se med risk för ett övervakningssamhälle och övertramp mot den personliga integriteten. Men lika lite som det finns anledning att värna pedofilers integritet behöver vi skydda piraters. Om man älskar kultur måste man också vara beredd att betala för den annars försvinner mycket av det vi lever för, det är jag övertygad om.
Ett av de tyngsta argumentet för mig i detta är att det inte är bästsäljarna och de stora förlagen som drabbas hårdast av piratkopiering utan i stället författare och förlag som arbetar med små marginaler.
Men var kommer då Bonniers in i detta? Jo, det mest upprörande med avtal som inte tillförsäkrar författarna ersättning är att de innebär att inte heller förlaget visar att man alls värdesätter det litterära arbetet. Om bokrättigheter ska överlåtas vederlagsfritt, på vilket sätt är då Bonniers bättre än de pirater som de förutsätts bekämpa?
Jag vill hemskt gärna tro att de är mycket bättre, men frågan är principiellt viktig. Jag hoppas på ett svar och en korrigering. I slutändan handlar det om respekt och lojalitet.
2009-05-24