Skrivarkurs

Regel nr 1 när du skriver: släng inte in ett mord bara för att storyn är lite tråkig. Det vet alla, samma alla som också vet att inte börja sin text med orden “hon vaknade med ett ryck”. Jag med, jag Lina i vars böcker någon alltid verkar dö. Inte för att jag minns vem det var i Hallonbäcken, men ja, livet är även i verkligheten hårt och folk dör och ingenting är vad det verkar vara. Ungefär så resonerar jag och tror mig tydligen därför stå över Regel nr 1. Det har gått så långt att jag har börjat på kurs i kriminalskrivande och spänning, som för att legitimera mina handlingar. Oroa er inte, jag ska inte börja skriva deckare (för dessa är definitionen att vi följer de poliser som ska lösa ett brott), inte ens thrillers (här behöver det inte ens ingå ett brott även om det hjälper), jag vill bara lära mig att värma upp stämningen lite om jag nu skulle få för mig att slänga in ett mord. Som om min nyförvärvade hantverksskicklighet skulle kunna maskera ett inslängt mord. Jag har försökt tidigare, och varje gång har morden åkt ut redan på förläggarstadiet. Nu sitter jag här i min stuga, barnen ser Adam och Eva på tv:n i trygg förvissning om att Svartenbrandt kanske gör samma sak där på häktet – och grunnar på hur jag ska få ha kvar mitt mord för att det är så gruvligt. Ibland tror jag inte att jag är riktigt klok men Anna Gavalda sa nyligen i en intervju i Femina att författare inte är riktigt anpassade för det riktiga livet. Anna Gavalda har bland annat skrivit Tillsammans är man mindre ensam. Godnatt.