De ljuger på radion, sitter där med berått mod på SMHI och säger att det ska bli soligt i hela Sverige medan snöstormen sliter sig fram utanför mitt fönster. En gång var det snö den tionde maj, syrenknopparna fick ett fasligt sjå. Men någon är vaken och talar om barnböcker, vad vi läste och vad de läser nu. I min debutanttext i Svensk Bokhandel för några år sedan skrev jag av mig min tacksamhetsskuld till Astrid Lindgren, vad hade jag varit om jag inte hade kåpat Pippi om och om igen. Jag har kvar en samlad specialutgåva i bokhyllan och det är inget mossigt med den, barnen blir fortfarande vettskrämda av Tengil och Katla. Men så när alla Wahlströms hästböcker var utlästa och Sagen om ringen därtill, gick vandringen till mammas bokhylla, Harold Robbins var tydligen inte riktig vad pappa skulle ha satt i händerna på mig även om han har gjort etter värre sedan dess. Minns en sömnlös natt i New York, pappa hade läst en vrålbra bok om en transvetit med en finurlig pumpkonstruktion till sitt organ, som därtill härjade runt i nämnda stad som massmördare. Pappa var även den som introducerade mig till Jilly Cooper, Englands motsvarighet till Jackie Collins och jag tänker på henne när jag nu skriver på en rollförteckning i min nästa bok Anagram, Cooper är en mästarinna på detta. Men det var inte alls vad det här skulle handla om, pappa ger mig även Cormack McCarthy. Frågan är om min son kan läsa Leon Uris Exodus eller om språket har blivit för arkaiskt? Den stod där bredvid Erica Jongs och liksom Gertrud gjorde mig förbannad när jag var för ung, förstod jag instinktivt att Rädd att flyga var något jag borde vänta med. Det gör jag fortfarande och nu kommer solen så de ljög kanske ändå inte på radion!