Och så vaknar man igen.
Näsan är röd. Vi har stängt av elementen. Sevda (min fru) är i sjunde månaden och i behov av kyla.
Förmodligen sover vi bättre i den svala luften, men det känns hemskt plågsamt att kliva upp ur sängen.
Colin (min son) bryr sig inte. För honom kan det regna, snöa, blåsa, skina bäst fan det vill.
Han har i regel viktigare saker för sig än att tänka på än temperaturen. För närvarande för han ett livligt samtal med sig själv, samtidigt som han staplar saker på varandra ute i vardagsrummet.
Jag har inte hunnit känna efter än. Jag brukar vänta med att känna efter tills jag har druckit minst en kanna kaffe och stoppat in två Göteborgs rapé portion under läppen. Kanske har jag på det viset en del gemensamt med schablonbilden av en varvsarbetare ifrån västkusten.
Ska försöka skriva idag. Har märkt att jag är lite nervös inför att min andra roman ska ges ut.
Jag har helt enkelt svårt att koncentrera mig.
Helt av allt skulle jag vilja vara bjuden till en stor fest, eller bortskickad på uppdrag av svenska myndigheter.
Jag är hur som helst glad över att vara här, och med här menar jag bokcirklar.se.
Jag är också glad över en hel del andra saker, men vill inte trötta ut er med att göra en tio – i -topp – lista. Det skulle bara bli klichéartat. Och i en tid som denna får man försöka att undvika sådant. I alla fall om man vill att någon ska lyssna… och det vill man ju.