Allt om min mamma …
Tar ett break från Indientugget nu och fokuserar på något annat. Mammaskildringarna, eller rättare sagt bristen på dem, i ny svensk litteratur. För det verkar ju ruskigt inne att skriva om sin pappa – tänk “Svinalängorna”, “Mig äger ingen” och några till. För att inte tala om barnlitteraturen, där saknaden eller konflikten med pappan/fadersfiguren dominerar, inte bara i så gott som samtliga Astrid Lindgrenböcker, utan också i barnfilmer som Lejonkungen, Hitta Nemo, Babar, Bambi och så vidare.
Vilket är paradoxalt ur ett litteratursociologiskt perspektiv, eftersom det är mammorna/modersgestalterna som är läsarna och kulturkonsumenterna i vårt samhälle. Det är de medelålders kvinnorna som bär upp hela det finkulturella skiktet, inte bara litteraturen och kulturtidskrifterna, utan också våra teatrar, bibliotek, museer och konsthallar. Och är inne på till exempel sajter som denna, vad jag kan se i kommentarerna.
Så: var är alla mammaberättelser?
Min mamma är från Danmark, ett språk jag talar flytande, läser okej och skriver nödtorftigt. Hade jag lagt mer möda på att lära mig danska om det varit min pappas språk? Forsökt läsa mer dansk vuxenlitteratur, utöver den fantastiske Peter Hög? “Vi, de druknede” till exempel, gav jag henne i fjol, den lär vara fantastisk, varför har jag inte läst den än?
(Dock är jag, givetvis, ett stort fan av den helt överlägsna danska film- och tv-industrin, som de flesta film- och tv-intresserade.)
Men mer? Varför har jag i stället lagt otroligt tid och möda på att läsa, analysera och skriva om Moberg och Utvandrarböckerna, den svenska efterkrigstidens mest lästa och populära verk? Om inte för att min pappa läste dem som godnattböcker när jag var barn? När jag inte läst en rad av varken Nexø, Holberg eller Kierkegaard?
Härmed lovar jag alltså bättring. Mer modern dansk litteratur i min hylla. Carsten Jensen, Susanne Brøgger, Klaus Rifbjerg och Inger Christensen och … tja, där tog det stopp. Men mer. Börjar redan den 8:e mars (internationella kvinnodagen) med att ha bokcirkel om Karen Blixen och “Den afrikanske farm”.
Jo, förresten, kom just ihåg: Flemming-böckerna av Gunnar Jørgensen. Den danska mellankrigstidens klassiska ungdomsromaner, tänk Kulla-Gulla möter “Matador”, alltihop skrivet med sån där skön gammal dansk Stil där alla substantiv står versalt, som i tyskan. Dem har jag läst, och läst om, och läst igen, sommar efter sommar ute på vår släktgård på Bornholm. Busiga men godhjärtade pojkar i en dansk småstad, piprökande pappor och bullbakande mammor. Cykelturer och sodavand. Prøv – med kærlighedens stærke arm.
Och förstås Trille, den feministiska danska proggens ledstjärna, banala men vackra texter om kvinnokamp och ensamhet, om ”Mors lange cykeltur fra arbejdet og hjem”. Rör mig till tårar varje gång, hjälplös.
Tillykke på Fødselsdagen min Mor. Jeg savner Dej. Stor varm Knus.