Jag skrev just mitt allra första inlägg här på Debutantbloggen. Putsat och filat och funderat. När jag skickade blev det något fel och allt jag skrivit försvann. Hur ska man tolka det?
Lite slarvig sammanfattning:
Jag är smickrad och stolt men det känns lite konstigt att skriva här eftersom jag känner mig som en helt vanlig läsvän här på bokcirklar.
Det har gått några månader sedan min bok kom ut och ännu längre sedan jag efter några signaler lyfte på luren, hörde något om ett förlag och lite surt tänkte säga nej tack, jag vill inte vara med i Forums bokklubb men inte hann förrän jag fattade att det var en förläggare och ingen telefonförsäljare som ringde. Att hon läst, tyckte jättemycket om men inte kunde besluta förrän någon annan också hunnit läsa. Skulle höra av sig igen i höst. Jag stammade något knäppt och sedan var samtalet över. Så glad jag var! Sedan övertygad om att det inte skulle bli något, men så kul att hon gillade det och inte skulle jag bli så ledsen när hon ringde och sa att tyvärr…
En vecka senare, cappuccino hemma hos en vän. Min mobil i ryggsäcken i hallen och jag tänkte först inte svara men gjorde det ändå – hennes röst med Stockholmsdialekt, lite stressad, på väg redan mot de där lediga veckorna. Hon ville ringa så att jag skulle slippa vänta hela sommaren. Hej och ha det så bra, vi hörs och så igen, att hon tyckte jättemycket om mitt manus. Tack. Hej då. Och så grät vi lite, min vän och jag. Glad, så väldigt sårbar och lite rädd. Så känns det fortfarande ibland, ganska ofta.
I natt, när min månad som bloggare just har börjat, tillåter jag mig att vara bara glad.
2009-02-01