Första kyssen. Jag kan den med mina läppar, med mitt blod, kan den i min röda puls – hans lockar lika mjuka som hans tunga. Då.
Första gången.
Minns ni? Och med vem?
Det kunde säkert varit bättre. Kanske om jag hade väntat, eller om jag vågat lite tidigare, med den jag verkligen ville.
Egentligen.
Men ibland händer livet, snubblar man in i det nya, eller får hjälp att ta sig förbi det man inte riktigt vågat, det man tvekat inför.
Jo jag ville, min tvekan var ingen rädsla, inget beslut. Jag visste att jag ville, hade bara inte…
Det var första gånger i dag.
Vi lämnade snöröken på Öland, kröp fram över vägar som kändes mer norrländska än öländska. Inte långt norr om Kalmar blev vägarna torra. Skönt. Fastän jag inte körde. Vi lyssnade på P1, om ekonomikrisen, om människors tankar, om deras vardagsoro, slog över till en musikkanal och nynnade med. Sedan frågade A-K om jag ville.
Bara så där – helt utan förvarning. Hjärtat fladdrade. Men jag sa ja. Borde kanske tänkt efter, hade faktiskt tänkt mig det annorlunda.
Första gången skulle vara med Shanti Rooney. Bara det. Det var inte lika viktigt vad det var. Kanske inte en Guillou. Men nu blev det som det blev.
Jag debuterade i dag. Lyssnade på min första bok, inte hela men delar. Det blev Tjuvarnas marknad av Jan Guillou, med Tomas Bolme.
Jag tyckte om det, fastän det tog slut redan på tredje cd:n när det hakade upp sig. Det gjorde inte så mycket för då var vi ändå nästan hemma.
Jag ska göra det igen.
Så underbart och svindlande, att man kan göra så mycket för första gången.