That’s all, folks!
Så var det den 28:e. Min sista bloggdag. Jo, visst skulle jag kunna fortsätta skriva läsdagbok, men som någon kanske redan har registrerat är jag en hyfsat egodriven författare som inte lockas så mycket av att skriva när jag inte längre puffas i högerhörnet, komplett med hunkigt porträtt. Så this is it.
Det har varit jättekul och lärorikt, och inte minst: utan bokcirklar hade jag nog aldrig bloggat. För var ska man sluta? Jag menar, en sak om man är Alex Schulman och kan gå under med flaggan i topp. Men om man är en vanlig, halvbesökt (kring 200 träffar / dygn) blogg, hur lägger man av med värdighet? Därför: perfekt att vara gäst och ha ett tydligt avslut. Gästbloggar gärna någonannanstans, nån gång (blink blink).
Nå, som avslutning tänkte jag gå igenom kommentarerna. Här är listan:
Avd. käckaste / mest spännande ordbildning (neoskräck):
“Hej Jens! Välkommen hit! Jag har nyss avslutat Paris-Dakar (boken, ej rallyt ). Den var riktigt läskig emellanåt! Nästan som en neoskräck, fast reell, det var ju inget övernaturligt, bara en krypande stämning i en del av novellerna. Men det är väl så livet är ibland. Skrämmande. Ha de gott i soffan!
(tack glasöron!)”
Avd. tack för bra novelluppslag:
“Just nu handlar min skräck om den dagen då jag måste lämna över min son (nu 6 månader) till fullständiga främlingar. Den stora skräcken heter DAGIS! Jo, det ligger ett halvår fram i tiden, men ändå. Hur ska jag kunna lämna ifrån mig mitt lilla pyre till någon annan? De vet ju inget om hur speciell och underbar han är. Tänk om de är dumma mot honom? Eller bara ignorerar honom? Jag blir våt i armhålorna och känner en begynnande kräkreflex långt bak i munnen bara jag tänker på det. Detta måste vara Reell neoskräck i kubik? ”
(tack Caroline! och man vänjer sig)
Avd. Öööhh … tack, typ?
“Paris-Dakar gjorde mig faktiskt lite obehaglig till mods, men långt ifrån spyor och sopor var det ändå.”
(tack mareng77!)
Avd. intressant association:
Efter mitt inlägg om mitt projekt med Mobergs brev hamnade en Kjell Höglund-text plötsligt i kommentatorsbåset. Gladdes särskilt åt raderna:
“Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig”
(tack StaFri! Precis så känns det att vara redaktör för Vilhelm Mobergs samlade brev! Äntligen någon som fattar det 
)
Avd. bra förslag:
“Skriv för den där blyga läsaren som sitter längst bak vid ditt biblioteksbesök och inte törs ställa frågor”
(tack Katarina Mazetti!)
Avd. religiös/litterär vision:
“Jag har alltid föreställt mig paradiset som en sorts Pocketshop.”
(tack Fiskargatan!)
Avd. beklagande läsarreaktion:
“Verkar inte vara kul att vara ung idag. Finns det inga riktiga människor utan bara spillror?”
(tack Kerstin Tode! Nja, så farligt är det inte. Tycker förresten inte det verkar så kul att vara gammal heller.)
Avd. vinnare av tävlingen:
Ni fick komma med förslag på skådisar till filmatiseringen av Anthem. Bästa:
“Toastmastern – Eric Ericson (Han är egentligen en vanlig kille, men har den där desperata blicken, som gör att man inte kan vara säker på när han ska gå över gränsen)
Brudgummen – Andreas Wilson (Så snygg och perfekt att han blir tråkig)
Servitrisen med norrländsk Miskovsky-look – Sofia Helin (Ganska lik Miskovsky faktiskt!)
Välmenande flickvän – Liv Mjöne (Jag såg henne i Knutbydramat igår, då som barnflickan. Tror hon kan funka i rollen som den snälla flickvännen)
Kock – Per Moberg (Kock och lätt för att bli arg)
Etno-chic – Noomi Rapace (Kultiverad med exotiskt utseende)”
(tack, Fjärilen! Skicka din adress till mig på min profil här så kommer signerad pocket)
Avd. ett avslöjande:
Jag skrev själv tidigare (på temat böcker och bråk) att jag en gång såg en sågning av en av mina favoritböcker här på sajten, som gjorde mig urförbannad och nära att skriva ett ”riktigt vidrigt elakt inlägg som skulle trycka ner det där illitterata puckot i skorna en gång för alla.”
Jag kanske inte borde avslöja det, men eftersom hon själv gissade det kan jag väl avslöja att det som åsyftas var pippilins sågning av “Vägen”.
(Tack pippilin. Och förlåt.)
Avd. höjd till skyarna och generad:
“Jens. En svensk författare legitimerar sin existens bland annat genom att skriva en novell som Anthem.”
(tack Lotta Th!)
Avd. skön kommentar:
“Den som ändå hade en dansk mamma… min är från Höör.”
(tack Mattiaz M!)
Avd. ett sista tack:
Till Nina, som gillade min bok och bjöd hit mig.
Om ni läser Vi Läser kommer ni under våren kunna läsa ett reportage från vår nästa bokcirkel. Annars kan ni ibland läsa mig i Sydsvenskan, och så småningom kommer jag med en ny bok. På återläsande, kära bokvänner.
Elvis has left the building.