Som ett djupt andetag av renaste syre. Vi andas snövågor, himmel och tystnad. En paus i vardagen med loja dagar som stryker salva över vardagsstressen och gör att dess röda utslag bleknar på huden.
När jag lägger mig på soffan kommer den vinterrunda kattmamman och kryper ihop som en spinnande boll och får mina ögon att slira över bokstäverna i boken som jag börjat läsa. Innan döden kom, av Elisabeth George, så annorlunda Boktjuven. Kanske en förutsättning för jag ska kunna ge mig in i en ny berättelse, att den skiljer sig så åt från Liesels. Ändå hittar jag genast beröringspunkter för också i den här tjocka, tätskrivna pocketen börjar det med att barn lämnas ensamma i en ny miljö, någon tar hand om dem, de är vilsna och utlämnade åt en värld som inte vill dem särskilt väl.
Jag känner solen värma min rygg genom fönstret, i datorskärmen speglar sig snabba vingslag från en våryster fågel, en spegelvänd himmel och horisonten som ett svart vågigt penseldrag, en linje mellan ljusaste lavendel och vitskuggig glittersnö.Det disiga Londons hopplöshet låter jag ligga inbäddade mellan bokens pärmar just nu, och tårarna på Liesels kinder som blev mina i förrgår kväll får gömma sin sälta, nedpackade i min väska. Jag har en paus i vardagen, just för stunden också från det berörande, berikande och fantastiska som människor kan berätta.
2009-02-16