Tjurskallen – en hästs öden. Heinz von der Achen hette författaren. Jag älskade den fastän inledningen beskrev dofterna av ett fasans krig, berättade om bomber som slet sönder röd jord och tog livet av människor. Jag läste om krevader, ord jag inte förstod och minnas ångande värme, skräckvita ögon och darrande muskler när ett föl föddes fram. Kanske ingen självklar bok för ett barn.
Jag vet inte av vem jag fick den av, var kanske nio år, men den fyllde mig med magi och jag kan så tydligt förnimma den svala ytan av bokens pärmar. Kanske det är därför jag blir så andlöst betagen när jag läser Boktjuven av Markus Zusak, när jag ser flickan Liesl framför mig i borgmästarens bibliotek.
Det är inte ägandet utan möjligheten. Alla barn borde ha den. Inga barn borde behöva stjäla böcker.