På tal om ångest.

Jag har en irriterande liten snutt som far runt, runt i hjärnan idag och kan följaktligen inte koncentrera mig alls. På något. Att skriva de här raderna kräver en enorm ansträngning och inte ens när sonen fick magkramper ikväll och jag var tvungen att bära och vyssja och sjunga i över en timme för att få stackaren att somna, nej, inte ens då försvann den.

Som ett sista desperat försök ska jag skriva ner den. Ibland funkar det, har jag hört. Annars så vore det snällt ifall de medlemmar här på bokcirklar.se som har exorcistexamen, eller för all del de autodidakta djävulsutdrivarna, ville kontakta mig i min läshörna så att vi kan avtala en tid. För jag står inte ut! Exorcism, tack. Eller möjligen trepanering.

Jag
har bara
tre tänder.
De andra
har Knut
slatt ut.

Skånsk, meningslös, enerverande. Snuttjävel.

Och nu när jag tänker efter: Förbenade huvud! Fem år på universitet och DETTA är vad du går omkring och sysselsätter dig med?

Jag. Tror. Jag. Blir. Galen.