Two for the price of one!
Blogg 1
Jag får ta farväl med en dubbleblogg för jag befinner mig på landet denna helgen och jag har just fått reda på att det inte finns internet connection där vi skall bo. Vilket bara understryker min uppfattning att man aldrig egentligen skall lämna sitt hem om det går att undvika. Att bo som gäst hos andra är också något att undvika likväl att ha någon boende som gäst hos en själv. Både som gäst och värd får Du diska, det är det första att irritera sig på. Är Du värd måste Du diska hela tiden för att när folk bor hos Dig så verkar de inte göra annat än att äta. (Och jag vet att det finns något som heter diskmaskin men den måste ändå laddas och tömmas och allt skall sköljas och vinglasen och skrytporslinet som man naturligtvis använder när man har gäster är inte maskindiskbart och de ugnsfasta formarna och kastrullerna är alltid för stora för att gå in i diskmaskinen.) Gäster går alltid upp på fel tid. Jag vet inte hur de lyckas med detta men det gör de. Antingen går de upp för tidigt. Då väcks Du av deras irrande och det förebrående ljudet av skåp och kylskåp som öppnas och stängs. Var står kaffet/flingorna/brödet? Eller för sent. Dom kommer släntrande in i köket sömndruckna och hungriga just som Du plockat undan frukosten och är på väg att börja jobba. Eller också är de precis i tid vilket är lika illa för Du har just slagigt Dig ner med tidningen och vill absolut vare sig dela eller bli pratad med. Sedan vill de ha lunch. Vem äter annat en en smörgås till lunch? Dina gäster, de gör det.
Om det är du som är gäst så vet Du aldrig när det är lagom att gå upp. Och du måste fortfarande diska, (fast uppenbarligen inte om Du är gäst hos mig). Det går till så här. Middagen är avslutad. Alla icke övernattande gäster har gått. Värd, värdinna föreslår ett sista glas vin innan sängdags. En eller båda av dem somnar och Du och Din sambo står och diskar till klockan två. Värdparets gulliga små barn dunsar in i ditt sovrum klockan halv sex på morgonen eftersom de tycker att det är så himla kul att ha gäster. Eftersom de inte är dina barn får Du inte lov att skrika åt dem att de aldrig någonsin mera får Lördagsgodis om de inte går tillbaka till sina rum NU, GENAST.
Eftersom det är England vi talar om så är varmvattnet ransonerat så när Du äntligen kommer åt duschen så har det varma vattnet tagigt slut.
’Du behöver inte duscha, du ser ändå så fräsch ut,’ säger värden/värdinnan glatt. Sedan, eftersom detta är på landsbygden, föreslår de en promenad. Du har naturligtvis inte tagigt med Dig ’förståndiga’ skor. I staden gillar jag att promenera. Det finns asfalt under fötterna, cafeer och pubar vid varje gathörn, skyltfönster att titta på plus andra människor. Andra människor är alltid kul att studera. På engelska landsbygden finns det åkrar. Massor av åkrar. Även en räv eller två fast vi har dem i staden också, en hjort, kanske några blommor, fast aldrig så många som i stadens parker.
Efter promenaden erbjuds Du en kopp the. Till frukost fick Du kaffe fastän Du ville ha the. Resten av dagen får Du the, fastän Du skulle mörda för en latte. Var Du än sätter Dig så har en katt eller hund varit där först (inte någon söt och icke-hårig Chihuahua utan något stort och smutsigt med en tendens att lämna halva sin päls på möblerna. Värdinnan skrattar och skakar på huvudet. ’Vi sa ju att du inte skulle ha på Dig något snyggt.’
När Du vill blogga så visar det sig att huset inte är anslutet till nätet. ’Vem villa hålla på med det på weekenden?’
Jag! Jag Vill Det!
Blogg 2
Jag skulle vilja avsluta med några små vinjetter från en författares liv.
På festen: Man i kostym och slips som just upptäckt att Du suttit bredvid honom den senaste timmen: ’Så vad sysslar Du med?
’Jag skriver böcker.’
’Böcker, jaha. Jag har faktiskt aldrig tid att läsa.’
På festen nummer 2: Man i kostym och slips som just snubblat över Dig på vägen fram till någon som verkligen ser intressant ut (blond, tjugotvå, högklackat. ’Så vad sysslar Du med då?’
’Jag skriver böcker?’
’Gör Du. Det var intressant för jag har själv tänkt att skriva. När jag får tid. Vad tycker Du om det här uppslaget? En snygg, atletisk fyrtiotvå åring med enormt tjejtycke …’ Två timmar senare. ’Bra va? Jag har inte bestämt mig för vem jag vill skall få ge ut den men …’
På festen 3: Känner Du Marika? Hon är författare.’
Vänlig, intresserad kvinna: ’Nej men vad spännande. Har jag läst Dig? Vad sa Du att Du hette? Marika Cobbold.’ Förvirring. Paus. Lättat leende. ’Så vilket namn använder Du när Du skriver?’
I bokhandeln: ’Hej jag är här för att signera lite böcker.’
Bokhandlaren: frågande.
’Mitt förlag skickade hit mig. Marika Cobbold. Aphrodite’s Workshop for Reluctant Lovers.’
Bokhandlare går till datorn och kollar. ’Vi har sålt slut.’
’Har ni? Va kul? Hur många?’
Bokhandlaren: kollar datorn igen. ’Ett.’ Tittar sig omkring. Gräver i en hög. ’Nej men här ligger det ju.’ Tar fram exemplar. Dammar av.
Hemma vid skrivbordet: Telefonen ringer. Du suckar, avbryter arbetet och svarar. (För det kan ju vara ett av barnen. Eller min förläggare för att tala om att jag har fått det där stora priset.) En röst säger, ’Hej, det är jag. Skriver Du?’
’Ja.’
’Gör Du?’
’Ja. Du vet det är mitt jobb.’
’Jaja. Men så bra att Du är hemma. Du kan inte tänka Dig vad han gjort nu den förbannade …’
MEN vilket nöje det har varit att ha varit med på bokcirklar! Jag tror att nätet och sajter som ’vår’ mer och mer är ‘where it’s happening’ för både läsare och författare. Tidningar världen över skär ned på sina boksidor och recensioner. Bokhandlarna, i alla fall i England och USA, är drivna av konglomerat som helst bara skulle sälja John Grisham, och som begär allt större summor pengar av förlagen för att bara ge utrymme åt böckerna. Men på nätet lever boken, diskussionerna, interesset. People Power!
Jag tycker jag har fått vänner på ’bokcirklar’. Likasinnade vänner. (Och ingen behöver diska.)
Vilken läslust det finns. Och vilka allätare. Fastän jag nästan jämt fått skriva mina bloggar klockan ett på natten så kommer jag att sakna hela upplevelsen.
Tack alla för att jag har fått vara med. Tack för de många trevliga och vänliga och intressanta kommentarer.
Lev väl.
Jag tittar in om jag får.