Bland de trevliga kommentarerna som följde min senaste blogg får jag också en boktitel i present av MattiazM som föreslår ’Den Snarkande Chiuahuan’. Tack, säger jag. Handligen följer när han kommit på den, säger han. Snälla MattiazM, säger jag, kom på den snabbt, NU! Jag BEHÖVER en handling. En story. A plot.
I sin bok om skrivandet, ”Aspects of the novel” säger E.M Forster (’Room with a View, Howard’s End’) ’The story; oh dear yes, a novel does need a story.’ Han beklagar faktumet. Men han anser ändå att det är ett faktum.
Han berättar vidare. ’Kungen dog och sedan dog drottningen’ är en händelse’ säger han. ’Kungen dog och sedan dog drottningen av ett brustet hjärta’ är en story.
Det låter väldigt lätt. Så varför är det alltid så svårt. Samtida ögonvittnen rapporterar till exempel om hur Charles Dickens dagligen gick långa vandringar runt Londons gator medan han stirrade villt och muttrande, ’A plot, a plot, I must find a plot.’
Shakespeare stal sina. Så var han också alldeles ovanligt smart.
Nu här sitter jag vid skrivbordet och muttrar som Dickens, men jag befarar till något mindre effekt, ’A plot a plot I must find a plot.’
Iden till boken har infunnit sig och sitter nu snällt och väntar på att bli använd tillsammans med ett antal kul karaktärer och ett intressant tema. En snärtig första mening kommer ångande och slår sig ned bredvid. Hurrah. Så bra. Nu kan jag börja skriva. Allt är som en enda solig smekmånad i omkring femtio sidor. Tills stunden kommer då karaktärerna står och hänger i ett hörn och inget har att göra. ’Gud vad tråkigt,’ säger en. ’Ja, vad är det meningen att vi skall göra egentligen? surar en annan. ’Vi har rest runt lite, skilt oss, gift oss, ätit massa middagar och gått till jobbet, men nu då? Vi har minst tvåhundra sidor till att ta oss igenom.’
Det finns ett fåtal författare som påstår att storyn bara kommer som om given från ovan och all de gör är att ta diktamen. Sådana författare tycker vi är skrytsamma och själbelåtna och vi hoppas innerligt att de får skrivkramp å de snaraste.
Andra säger att E.M Forster till trots så behöver romanen inte alls en story. ’Good luck,’ säger vi till dem.
’Hjälp mig MattiazM’ säger jag.