Det är fortfarande jul! Jag vägrar att acceptera att det inte fortfarande är jul! Visst granen är skallig och halva ljusuppsättningen har gett upp. Sådant händer. Det betyder inte att allt är över. Jag gick upp sent som om det vore en söndag. Jag åt rostat bröd istället för muesli till frukost och läste tidningen i en hel timme. Sedan vandrade jag ut på Hampsteads gator och tittade på julbelysningen. Den som fortfarande fanns. En hel gata verkar ha slocknat precis som halva min gran. Det tindrade lite förläget i ett par träd men det var allt. Jag tog en kopp kaffe med min dotter på Maison Blanc och vi satt ute för vi hade hund och barnvagn. Det är helt julenligt att sitta på uteservering. Vid bordet bredvid satt en man som försökte sälja sin jättecoola ide för en ’movie’ till tre personer som såg ut som om dom önskade att dom var någon annanstans. Mannen som försökte sälja sin film bröt på tyska och pratade utan paus i tjugo tre minuter – vi tajmade. ’Bara alla inser att det är min film som görs på mina villkor’ sade han på sluttampen. Min dotter och jag beundrade hans försäljningsteknik.
På vägen hem kilade vi in i matbutiken. Den skyltade med påsk ägg. Påskägg! Hade jag sovit längre till och med än jag trodde?
Hemma gick jag och klädde av granen. Ja klä av och klä av, det var mer som striptease när kulor och glitter fullkomligt föll av. Okej det är bara att erkänna, julen är faktiskt över!
Jag gick upp till mitt arbetsrum på femte våningen av vårt mycket höga, mycket smala, mycket engelska och oerhört opraktiska hus och surade vid datorn. Jag köpte tre album på iTunes. Två som jag borde tycka om och ett som jag tycker om. Jag kände mig lite bättre.
Så öppnade jag ’foldern’ med min nya bok. Den bok som skall vara klar om drygt ett år och som jag har hunnit till sidan tjugo fyra på. Efter tio månader. Jag är en långsam författare. Mest för att jag envisas med börjar skriva varje ny bok med inget mera förberett än en karaktär och glimten av en story. Jag skulle älska att ha en synopsis att jobba från. En byggställning och ett skyddsnät. Men alla försök till synopsis blir istället ett stort tungt ankare som väger ned all entusiasm och lämnar mig på kvävd på botten av inspirationens källa. Så även denna gången får det bli ’freestyle.’
Mitt huvudförlag finns här i England och jag skriver på engelska. Sedan översätts mina böcker till bland annat svenska. Ända kom min senaste bok ut på svenska först. Det engelska originalet kommer ut först den andra februari. Men då vill min förläggare att vi skall träffas, äta lunch, fira lite, plus ta en titt på de minst hundra sidor nytt manus hon förtröstansfullt väntar sig att jag skall visa upp.
Åttio sidor på fyra veckor – but of course.
Det är hårda tider för allt och alla. Bokbranchen är inget undantag. Färre och färre böcker säljs men fler och fler ges ut. Det är så trångt i bokhandlarna i London att man får vara glad bara att finnas med. Helst vill man ligga på ett av borden längst fram i affären. Sitter man på någon hylla bakut är det kört. Det bästa sättet att försäkra sig om en plats på borden är att vara storsäljare. Det ända sättet att sälja bra är att läggas ut på borden. Jag har två smarta planer ’to beat the system.’ En är att ta ut ett lån och sedan köpa upp några tusen ex av min egen bok. Den andra är … nej det verkar som jag bara har en plan.
Nu skall jag se om jag kan nå till sidan tjugo fem innan det är sängdags.