På utgivningsdagen går jag upp på morgonen och fixar mig en dubbel espresso, sätter mig med telefonen, och förbereder mig på alla samtal jag kommer få. Folk kommer nämligen att ringa och hylla mig och min bok, och vi kommer naturligtvis föra intelligenta samtal om litteratur i allmänhet och min bok i synnerhet. Hela kultursverige kommer ringa mig och ställa smarta och insiktsfulla frågor om min bok och mitt skrivande, och sen bli så imponerade att man återuppväcker BLM från de döda bara för min skull.
Kultursverige …
Jag föreställer mig kultursverige som en 57-årig bedagad skönhet, med pagefrisyr och hes och varm röst av maltwhisky och cigariller. Hon ser igenom alla lögner, och all förställning och snittar kirurgiskt bort allt ovidkommande och blottlägger ordens innersta mening på sin gamla halda eller remington. Det är hon som ska ringa mej.
Så där sitter jag med min espresso och telefon och väntar.
Espresson blir rätt kall så småningom medan jag sitter där och funderar ut smarta svar på inbillade frågor.
Men till slut ringer det faktiskt …
– Ja, det är Micke. (Pipig, ivrig röst…) Harkel. Det är Mikael Fant. (Maskulin, trygg stämma…)
– Ja hallå. Du har skrivit den här boken asså, grundläggande genetik eller vad den heter?
– Ja, svarar jag. Lite oroligt.
– En deckare, eller?
Och det är nu jag inser jag att det inte är Kultursverige som ringt, som jag hoppades på. Det är Mediasverige. Mediasverige är 23 år gammal, äter aldrig, tuggar tuggummi istället, och lever på red bull, päroncider och brusvitaminer med örtextrakt och antioxidanter.
– Nä, det är ingen deckare, det är en roman. Du har inte läst den, alltså?
– Nä inte hunnit. Vi måste jobba också, liksom. Och den är ju lite tjock… Men det är fint omslag,
– Amen, så säger man väl inte? Den har bara lite kraftig benstomme. Det är ju tre berättarplan som ska få plats. Det är Jakob i nutiden, det vill säga 1997, och sen hans mammas historia under 1966 och sen är det återblick…
– Men vad spännande hördu, men jag har hört att du hade Björn Ranelid som svensklärare i gymnasiet
.
Jaha. Det har de såklart nosat rätt på. Jamen då kan jag ju berätta om att han var en fantastisk lärare, väldigt inspirerande och med stor kärlek till ämnet och att han gav väldigt mycket av sig själv, men att vi rent stilistiskt inte har så mycket gemensamt, så kan vi kanske komma in på att prata om min bok sen så småningom …
– Ja, det stämmer. Han var en fanta…
– Hade han läppglans då också? Och rakade armar?
– Ämen, nu får du ju …
– Jaha, vad handlar boken om då?
– Hm. Ja, det börjar med att min huvudperson Jakob fyller trettio. Han mår kanske inte så bra, och …
– Okej, det är självbiografiskt, jag skriver det här… Taskig barndom, inga tjejer och så, eller?
– Nej, det är inte självbiografiskt, det är inte verklighetsbaserat överhuvudtaget.
– Okej … hur gammal är du då?
– Trettiosex, men det hör inte hit
– Aha, ja, ja. Eller hur? Om du säger det så.
– JAKOB VÄCKS av en polis som berättar att hans mamma har dött …
– Men det låter verkligen som en deckare tycker jag.
– Nej, det är ingen deckare säger jag ju. Hans mamma har hittats död på krogen hon äger och …
– Vadå i Stockholm då, eller?
– Ja, i Stockholm. Och de har haft dålig konta…
– Okej, Stockholm. Krogmiljö. Stureplan, snabba pengar. Kotlettfrillor, bubbel och vita linjer på rostfritt. Iskalla killar.
– Nej, det är inte en sån bok. Det är en liten kvarterskrog på Kungsholmen. Och Jakob bor i Hagalund, i Solna. De har haft dålig kontakt i många år och …
– Okej, Hagalund, förortsproblematik. Kontaktlöshet. Sverige här och nu, liksom. Pulsen på samtiden. En generationsroman.
– Nej, den utspelar sig 1997. Och 1966. Och däremellan. Jakobs mamma Christina blev gravid och rymde hemifrån från sin överklassfamilj och drev krog med en grek som liksom blev som en pappa för honom, och …
– Ojoj! Liksom värsta Romeo och Juliagrejen … Rik och fattig, invandrare och svensk.
– Nej, inte alls på det viset. Avbryt mej inte är du snäll. Jakob har haft dålig kontakt med mamman, och isolerat sig, Han har svårt att hantera det känslomässiga, men nu tvingas han ta itu med allt det praktiska, och ta kontakt med släkt och vänner och då kommer han en gammal familjehemlighet på spåren som vänder upp och ner på hela hans värld, och det verkar som inget är som han trott att det har varit …
– Det låter skitspännande, hörru. Du verkar ha fått med hela kostcirkeln, liksom. Men nu undrar jag ju såklart litegrann om det var familjen eller greken som mördade mamm…
– Men det är ju ingen mordhistoria har jag ju sagt …
– A, okej, men hur slutar boken då?
– Ja, det är en bok som försöker skänka en smula hopp. Det slutar i alla fall något lyckligare än det börjar …
– Jahaaa! Det är FIIIIIIIIIIIIILGOOD!
– MEN VAFAN KAN DU HÅLLA KÄFTEN NÅN GÅNG! DET ÄR EN RIKTIG JÄVLA ROMAN OM RIKTIGA MÄNNISKOR MED RIKTIGA PROBLEM OCH DEN SVIDER OCH ÄR ROLIG OM VARTANNAT SOM LIVET SJÄLVT OCH FANIMEJ INGEN FÖRBANNAD SJÄLVBIOGRAFISK FEELGOODTHRILLER OM INVANDRARKÄRLEK I INNEKROGMILJÖ!
– Men vad du svär, vad arg du låter. Spänn av lite, ta inte dej själv på så stort allvar. Bjud på dig själv litegrann. Du har aldrig funderat på mediaträning förresten?
– …
– …
– Äsch, förlåt. Jag är bara nervös.
– Det är lugnt. Jag fattar. Första boken och så. Ska vi gå vidare då?
– Okej, visst.
– Bra. Då kör vi vidare. Okej, dom har haft dålig kontakt. Du har alltså själv haft det svårt med din mamma?