Det börjar dra ihop sig. Snart dags att packa ihop och städa undan för att lämna plats åt en ny debutantbloggare. Dock har Nina F givit mig en extra dag då webbansvarig inte har möjlighet att byta ut mig förrän den 2:a.

Tanken var ju från början att jag främst skulle skriva om mitt debuterande, och det har jag väl i viss mån gjort, men lika ofta har det varit sånt som dykt upp i skallen just då som jag velat prata om, och en och annan gammal käpphäst som dragits fram, och det hela har kommit att handla lika mycket om fantasykungar i Sydostasien, romankaraktärstyper, mat, film, sex, Stockholm och mina morföräldrar som om mitt skrivande… Det gör kanske inget, men är det nåt som ni saknar, undrar över eller vill ha reda på kan vi ju använda extradagen, den första 2009 till att avhandla sådana saker. Fråga gärna!

Pocketversionen av min bok kommer så småningom… Officiellt släppdatum är i februari någon gång, men den kan nog finnas ute i butik redan under januari har jag förstått. Omslaget är klart i alla fall, vi bytte färgskala och gjorde det lite mer överstyrt och hotfullt. Såhär ser det ut:

Jag har ju redan tagit upp några favoritförfattare, Graham Greene, Romain Gary (ni måste läsa Gary, han är så mångfacetterad och varierad, börja med Med livet framför sig, som jag redan presenterat och Löfte i gryningen, en fantastisk, mer eller mindre självbiografisk bok om hans uppväxt och relation till sin mor, mannen borde fått Nobelpriset), Iain Banks, Birgitta Stenberg, m.fl., men vill tipsa eller prata lite om några till gamla husgudar resp. relativt nyupptäckta författare som givit mig stora läsupplevelser på senare tid … En mycket stor favorit har jag insett står väldigt högt i kurs bland många här på bokcirklar, vilket gläder mig oerhört. Ni kanske kan gissa vem om jag säger att jag en gång på universitetet betitlade min c-uppsats i sociologi ”Själen ryser för tomrummet …” (Den handlade om begreppet utbrändhet och finns att googla fram på nätet om nu någon skulle vara nyfiken.) Rätt svar belönas med äran, och tillåter den som svarat att sätta en fjäder i hatten under första veckan 2009 :)

Jag har ett något problematiskt förhållande till den svenska litteraturhistorien, säkerligen beroende på att jag hade sju (!) svensklärare under högstadiet, den ena tristare än den andra. Och efter ett åår på gymnasiet med en fantastisk lärare (uppmärksamma bloggläsare vet vem;) så blev det tämligen oinspirerande igen de två sista åren. Detta har lett till att jag i vuxen ålder av någon, egentligen ganska beklaglig, anledning aldrig har förmått öppna en bok av någon av de författare man blev tvångsmatad med under den tiden. Jag har alltså inte läst Strindberg, Lagerlöf, Moberg, Ferlin, CJL Almqvist, Moa Martinsson eller Fröding alls sedan skoltiden, synd egentligen men livet är ju långt. Det blir nog av så småningom och de försvinner ju inte. Det är nog motvallskärringen i mig som värjer sig mot det utifrån påtvingade, (man kanske växer ifrån det någon gång, förhoppningsvis), medan det har varit roligare och mer spännande som man ”upptäckt” själv. Så istället har jag hittat mina svenska klassiska favoriter i skiktet under ovanstående, eller hur man nu vill uttrycka det. Den ovan antydda författaren, Hjalmar Bergman, Pär Lagerkvist, Stig Dagerman.

En svensk samtida författare som jag vill uppmärksamma är Robert Kangas som jag tycker blivit lite orättvist bortglömd. Han skriver ofta med en ganska spännande stream of consciousness-stil, utan att det för den sakens skull blir alltför svårgenomträngligt. Stilen har uppenbara Faulknerska drag, men alltså i Värmlands- snarare än sydstatsmiljö och med klart underdogperspektiv inifrån hans ofta skamfilade och kantstötta karaktärer. Han är ofta på gränsen och det är inte alltid han lyckas, men jag tycker att han visar stort författarmod! Testa novellsamlingen Oskuld eller senaste romanen Den förbannade turen, och se om det är något för er.

Det kanske blir någon favorit till imorgon, men nu måste kvällens begivenheter förberedas. Jag önskar er alla en trevlig nyårsafton och ett fantastiskt 2009!

Kram!
Micke