Jag minglade runt lite här bland läsdagböcker och kommentarer och hittade en intressant fråga: hur många läser EN bok i sänder, hur många håller flera bollar i luften samtidigt?
Jag kom att tänka på den finske förläggaren som försökte sälja på mej TRE uppsättningar av Tove Janssons samlade verk. Det hade alla finländare, påstod han. En i bokhyllan, en på toaletten och en på sommarstället!
Han lyckades sälja på mej en uppsättning och den har jag på toaletten (i en bokhylla förstås) tillsammans med ett par Galagoalbum, allt av Berglins och ett par diktsamlingar, gärna Aggestam och Szymborska. Om jag har en bra roman liggande där kommer jag aldrig därifrån…
Sen bär jag runt en jättelik, stabil afrikansk korg i huset och där ligger allt jag just håller på med, just nu tycks det vara ett marint stuk på det hela: Margaret Ann Bradys dagbok från Titanic, En fotobok om Svenska amerikalinjens fartyg (fantastisk, hittade den på antikvariat) och Caroline Alexanders “Mrs Chippys sista expedition” som handlar om antarktisfararen Shackletons skeppskatt.Sen finns där ett tiotal böcker till som jag läser (typ Alexander Kurkovs Pingvin försvunnen) eller just tänker läsa och det är verkligen inte säkert att jag läser ut dem. Sara Lidman (som jag bodde granne med ett par år i Umeå) brukade säga att hon läste tre slumpvis valda meningar i varje ny bok. Om hon inte blivit intresserad då brydde hon sig inte om att läsa boken – för på äldre dar ansåg hon att hon inte hade tid att traggla sig igenom böcker som inte intresserade henne, bara för principens skull. Det funkade för henne, sa hon med sin vackra, rikt modulerade röst – och såg ut som en buspojke.
På nattduksbordet ligger resten av den bokstapel som just är i omlopp i huset. Den lutar åt det krigiska just nu: Sebag Montefiores Stalinbiografi, Blind Faith av Ben Elton och Fausta Marianovics “Sista kulan sparar jag åt grannen”. Det här låter som pinsam litterär namedropping , men det enda det betyder är kanske att jag är en mycket ytlig läsare. Jag vill ha omväxling – att bara läsa en bok i sänder skulle vara som att bara umgås med en människa i sänder! Visst lockas man in i djupsinniga dialoger eller andlöst lyssnande med en del – men det kan vara skönt att pausa med en dikt, en serie mellan varven… En del böcker behöver jag helt enkelt inte, kommer jag fram till, trots att de är allmänt hypade i kultursammanhang. Skulle aldrig falla mej in att utsätta mej för Noréns dagböcker, t ex.
Jag måste erkänna att jag skriver ungefär på samma sätt: ett par bollar i luften samtidigt. Litteraturens jonglör. I år har det blivit två romaner,jag har medverkat i tre antologier och snott ihop ett par tyska noveller (de skriver hela tiden och vill ha texter som ska fogas in i nån antologi som heter nåt med älgar.) Jo och så en en liten konstig bok med fabler som specialskrivits för bokhandlare som brukar uppvakta kunder till jul – “Sjöjungfrun och hälleflundran” heter den och handlar om den perfekta kärleken. (Hon är fisk nertill och han upptill…snacka om att komplettera varann) Och om vad drakens fru sa när han blev kär i prinsessan.
Men det är meningslöst att ha synpunkter på mitt sätt att arbeta. Det vore som att säga åt mej att jag borde vara lite kortväxtare, och skulle jag inte satsa på en annan ögonfärg?
2008-11-08