Om att vara kreativ ihop – ett indiskt projekt: I höstas åkte ett gäng barnboksförfattare och illustratörer till Goa för att delta i seminarium och workshop med indiska barnboksförfattare och illustratörer. Författarna Eva Swedenmark och Helen Rundgren organiserade och Svenska Institutet finansierade. Ingen särskild tid till turistande var inlagt, men ett par utflykter hann vi med och framför allt vistades vi hela tiden i den indiska miljön med alla människorna. Dom större sammanträdena och föredragen hölls i Yogashala – en sal utan väggar med toppigt tak. Värmen var stark men vinden kom upp från havet och svalkade en aning.
Det var fullmatat med större och mindre föredragshållande, av oss själva inte minst. Och i workshops skulle vi diskutera idéer, planera och skissa varsitt bokprojekt – möjligt att ge ut helst både i Sverige och Indien.
Min arbetsgrupp bestod av den västbengaliska författaren och sångskrivaren Moushumi Bhowmik, illustratören Helena Bergendahl och mig. Vi satt en del i strandrestaurangen och utväxlade tankar om vädret, årstiderna, mörkret, ljuset, längtan efter regn, önskan om hemkomst i oväder. Helena och jag gjorde enkla skisser för att göra ett synopsis till en bilderbok, medan vi pratade.
Återknytning när det var några dagar kvar visade att alla grupperna hade idéer som verkade hållbara. Några få dagar att utveckla det hela. Och här är verkligen en stötesten: själva detta utvecklande av en historia kräver stark koncentration och för flera av oss egentligen ensamhet. Lite panik spred sig för vi satt verkligen fast i min lilla grupp. Men lite tillbakadragning i ensamhet löste knutar, M kunde börja skriva texter och H och jag delade uppslag mellan oss: om du skissar stormen, så tar jag öknen.
Så långt såg det ok ut, men sen måste ju jag och Helena lösa frågan om hur vi skulle arbeta fram originalbilderna. Någon sa att våra bilder var mer lika än vi förstod själva. Men det var på skisstadiet det.
Väl hemma har vi prövat detta manus med skisser på ett par förlag. Inget napp. För poetiskt, det är ju ingen berättelse, vi har ingen huvudperson. Flera som tittat har verkat entusiastiska, men det anses inte säljbart. Vi ska kanske pröva i Japan, där gillar man väder och väjer inte för det poetiska.
I samband med bokmässan kom Moushumi hit, höll musikforskningsföredrag i Göteborg, har haft konsert i Husby, och så har vi haft en arbetsomgång igen. Det har ju legat ett tag nu, vi har kunnat läsa på annat sätt, se brister i berättelsen. H och M kom hit en söndag lunch, framemot eftermiddagen var vi redan, mot vår egen förmodan, djupt involverade i arbetet, hade början till lösning av historiens utveckling, bytte några väder mot andra väder, tog bort öknen och hade infört en huvudperson (flicka med get). Vi jobbade vidare dagen efter och löste också frågan hur H o jag ska jobba med bilderna. Vi ska försöka hålla oss närmare skissuttrycket, skicka bilderna mellan oss, H tecknar med penna, jag fyller på med krita.
Vi får se hur det går. Av dom fem gruppernas arbeten är faktiskt tre på väg att bli böcker, om vi också lyckas blir det den fjärde publicerade boken – ett otroligt lyckat resultat av en svensk/indisk workshop.
Som lästips, ett kanonsamarbete i serievärlden (den vuxna), absurd historia från krigsdrabbat Bosnien: Max Andersson och Lars Sjunnesson: ”Bosnian Flatdog”. Båda har jobbat med text och bilder.
Hej från Anna