På dejtingsajterna stöter man ibland på bekanta ur det verkliga livet. Så även här visar det sig. Kanel är ett mycket passande kodnamn på dig Lena K. Nedan kommer mitt kryddförråd. En exakt redovisning, men ger knappast sanningen om min matlagning.

Och så var det en fråga som gällde vad jag tycker om att barn gör egna berättelser utifrån bilderboksbilder, om jag minns rätt, det satte igång lite funderingar.

Ett enkelt svar kan vara att det är som med all konst, upplevelsen uppstår i det personliga mötet. Åtminstone brukar konstnärer låta som att det är helt fritt för betraktarens tolkning. Men såklart att man har en berättelse som man är intresserad av att kommunicera. Jag tycker det är en rolig sak med bilderböcker att dom kan läsas av barn i olika åldrar och även av vuxna, på olika nivåer. I min bok Bollongexpeditionen finns t ex både i bilder och text många referenser till Andréexpeditionen. Det är såklart inget barn i bilderboksålder som uppfattar det, så där vet jag redan att barnet gör en annan läsning. En annan nivå i denna bok (och dom övriga om myror på äventyr) är småkrypsperspektivet – att förstå hur enormt ett barr kan vara om man är liten som en myra, att få en första aning om ett annat sätt att se världen. Det krävs åtminstone en fyraåring för det tror jag. Något av det där tror jag planterar sig även om ett barn inte förstår hela äventyren och låter bilderna berätta en egnare historia.

Och det där med referenserna till Andréexpeditionen: dom finns inte där för att jag vill ”blinka” till dom vuxna. Dom finns där för att jag blev så himla tagen av läsning om denna expedition och kunde använda det som utgångspunkt och inspiration helt enkelt.

Små barn kan ha mycket utbyte av bilderböcker som egentligen är avsedda för äldre barn, då läser dom verkligen på sitt eget sätt och man kan förundra sig över de berättelser de då kan hitta i bilderna – ett litet barn saknar ju den vuxnes referensramar men är samtidigt friare i sin tolkning i och med att dom inte hunnit forma schabloner.

Numera finns många fantastiskt fina böcker för dom riktigt små barnen. En favorit bland Anna-Clara Tidholms är ”Läsa bok”. Med sina enkla meningar ”höga berg”, ”vilda djur” ger den hur mycket utrymme som helst för ett barn att fördjupa sig i bilderna och göra dom egna historierna. För barnet öppnar sig världen och den vuxna läsaren ser världen öppna sig för barnet. (Visst lät det där fint! Poetiskt liksom.) Förresten min egen “Åskan kommer” som beskriver utbrottet av ett oväder i bild, har också möjligheter till egna berättelser utifrån detaljer som inte är kommenterade.

Jag sparar Lotass. Nästa gång: min nyckelsamling.

Anna