Ja tandläkaren stundar, bildrapport kommer efteråt. Fyra lejon äter middag har jag inte sett men fyller gärna på med en annan Fibben Hald/Sonja Hulth: ”Albert Målare – och sommaren i Härkeberga” om hur Albertus Pictor målade sina bilder i kyrkan”. Både för barn och vuxna.

Här kommer lite till om självbilden, som den vill bli på nätdejting. Intressant vad man visar, vilket kodnamn man väljer, vad man skriver om sig själv. Jag har haft roligt åt mångas beskrivningar, vilket kanske verkar elakt, men jag har ju haft lika besvärligt med min egen och skrattat åt och stönat över vad jag själv åstadkommit. En del inleder med att skriva att det är omöjligt att skriva om sig. Redan det ger ju en aning om en person.

Självporträtt med tekopp och ägg: Varje morgon dricker jag svart te med mjölk. Äter en smörgås med ost (och tomat), en smörgås med korv (och tomat) och en dubbelsovlad (med tomat).

Det är viktigt med anonymiteten på dejtingsajten, så länge man själv önskar givetvis, därför ligger man där endast med sina kodnamn. Dom flesta tycker det är artigast att avslöja åtminstone sitt förnamn vid första kontakten, bara dom blygaste vägrar. Hur väljer man kodnamn? En del gör bara hopsättningar av sina namn och några siffror. Andra vill visa vem dom är: Hojåkare, Storresenär, Varmhjärtad, Havsluft, Nyskild. Om det varit nåt med skog eller fåglar till exempel, eller litteraturintresse – då har jag hajat till och läst vidare. Nyskild borde byta namn, vi vet alla att han/hon först måste hitta sig själv innan det kan bli nåt nytt. Och detta är verkligen ingen klyscha. När man i denna ålder kansle levt i ett mycket långt äktenskap/förhållande och plötsligt blivit ställd inför en skilsmässa (framför allt om det är partnern som velat skiljas förstås) brukar dom första stegen som tas mot ett nytt förhållande bli mycket osäkra. Man vill först ha en ny likadan. Sen vill man inte ha nån alls, möjligen hatta runt lite. Sen kan det bli moget. Några tidigare besvikna kräver redan i sin profiltext: ”du ska vara klar med ditt tidigare förhållande”.

När jag skulle ut där första gången blev jag överraskad av frågan om kodnamn som dök upp på skärmen vid registreringen. Jag sökte med blicken runt rummet och fick syn på mina konstböckerna i bokhyllan, där fanns t ex en bok av Piero della Francesca. Aha. Francesca! Fint kvinnonamn, jag tog det. Men två vänner skrattade rått åt detta, som kanske gav associationer till mörklockig skönhet med hett temperament. Dom tyckte jag borde kallat mig Karin.

Och här använder ni ju också kodnamn, fast det är väl enklare och inte särskilt behov att vara anonym? Men något väljer man, och något säger det om ens person.

Återkommer.
Anna

P.S. Det där med djur (som människor, i bilderböcker) ska jag också återkomma till, påminn mig om jag glömmer bort det.