Hela dagen, bara jag, ingen annan hemma.
Det är helt igenom absurt.
Hon har tagit Elton med sig till hans mormor och morfar, det är hennes idé, hon har gjort det för att jag ska jobba, har hon sagt, för att jag ska få tid och lugn till att jobba, tänka, skriva. Så går jag sedan här. Bara jag. Ensam. Och vill inte jobba, tänka, skriva. Vill greja, få ordning. Tejpa och måla och skruva, hamra, limma. Det känns som något bra. Något som gör skillnad. Man ska inte bara sitta och försöka hitta på roliga sätt att sätta bokstäver mot varandra. Trycka på enter och shift och skriva blablabla. Inte hela tiden. Ibland behöver man känslan av att sätta en hammare mot ett spikhuvud och dra uttåbarafaaan. Bli svettig och förbannad. Det är greppbart, det. Ingen jävla skrivkramp.
Så jag tejpar och målar och skruvar, hamrar, limmar tills skymningen släcker, tills benen värker och ögonen strejkar. Lyssnar på den där sortens hårdrock jag aldrig annars lyssnar på. Min tonårshårdrock, platt men fylld av minnen.
Och nu måste jag jobba.
Skriva blablabla uttåbarafaaan.
2008-08-26