Och så är det juni och plötsligt finns jag här, i cyberrymden, hos er, bland läsvänner.
Jag vet inte ännu vem jag är som gästbloggare: Jag är bloggoskuld, ovan & fumlig, jag har lust att ropa hallå, hallå, vem där, men står bara här och harklar mig. Nervöst men nyfiket.
Ja ja.
Vi får se hur det går.
Men jag är inte rädd. Jag är bland läsvänner.
I dag är det söndag, första sommarmånaden. Jag har ätit glass med för mycket kokosflingor i, instängd i ett köpcentrum utanför min stad, Helsingfors. Kokos & tristess, jag vet inte om det är bra eller dåligt. För mycket och för litet, samtidigt.
Genom mina vintersmutsiga fönster lyser solen in, försiktigt, och jag försöker formulera vad jag föreställer mig att jag ska skriva om, här, hos er, resten av månaden.
Men istället tänker jag att det får hända, bli till.
Men:
Jag heter Mikaela. Hej! Vad heter du? Jag tror att jag är barockpoet, men det är jag ju inte. Jag är intresserad av det sublima och det troftiga, i livet & litteraturen. Jag inbillar mig saker, men inte i onödan. Jag tycker om frågor, kanske mera än svar. Jag väntar på ett möte i cyberrymden.
Trevligt att träffas, att få vara en gäst!
sommarkysser,
Mikaela.
Nu har jag börjat! Då kan vi bara vänta och se hur det går.