Långsamt långsamt skriver jag. Kanske är det en fjärdedel av en roman jag har framför mig nu. Kanske kanske. Kanske inte.
Ingen annan än jag läser texten, inte i det här skedet; jag visar den för andra ögon först när den är hel. Eller åtminstone så gott som hel. Men just nu är jag alldeles ensam med den! Vistas i en värld som ingen annan känner till, för att tala schlagerspråk. Ibland är det synd, ibland får jag lust att gnälla på karaktärerna eller skvallra om dem, som om de var mina jobbkompisar, människor ur min bekantskapskrets, släktingar. Men jag nöjer mig med att skriva om dem. I romanen. Och bäst så.
Avbrott i mitt skrivande denna vecka, hittills:
– Stipendieredovisning.
– Val av en novell till en finsk damtidning, Gloria, Månadens Novell. Det blev Margaret Atwoods "The Art of Cooking and Serving". Och tillhörande motivering av mitt val. (Bl.a: "… Atwoods litterära kokkonst består av några delar svart humor och några delar skarpa iakttagelser – och en nypa ironi. Bon Appétit!")
Inte så mycket egentligen. Inte så många avbrott. Jag är nöjd. Och det är roligt.
Minus kanske redovisningen, men också det är okej. Man redovisar ju samtidigt för sig själv, verbaliserar sin verksamhet och sina planer.
Nu ska jag gå på friluftsteater i regnet. Men det har i alla fall slutat hagla.
