Ach Bellman, my love!
Kärast bröder systrar och vänner: Har jag avslöjat att jag är kär? Inte nykär, men nästan. Olyckligt kär, givetvis. Det hör till saken.
I en poet, från ett annat land, från en annan tid.
Jag är kär
i Carl Michael Bellman.
Visst, jag läser gärna om honom – men störst är min förälskälse när jag läser honom, eller hör honom.
Orden, bilderna, berättelserna – ach Bellman, my love.
Jag blir svag & tårögd & dånar!
Smyg nu ut i er svenska sommarnatt med sångerna, dikterna och epistlarna. Läs dem fuktigt mumlande, gutår, tänk på livet döden och kärleken, allt det viktiga.
Lycklig eller modfälld, törstande efter kärlek eller vin, till förlossning eller död, det kvittar.
Allt är förgängligt, också sommaren. Men nu är den här, och du.
Livet döden kärleken förgängligheten. Livsgnistan. Livsplågan. Jag & du.
FREDMANS EPISTEL, N:o 23
Ach du min Moder! säj hvem dig sände
Just til min faders säng.
Du första gnistan til mit lif uptände;
Ach jag arma dräng!
Blott för din låga
Bär jag min plåga,
Vandrar trött min stig.
Du låg och skalka;
När du dig svalka,
Brann min blod i dig.
Du bordt haft lås och bom
För din Jungfrudom.
För din Jungfrudom.
– Carl Michael Bellman –