I dag är det inte mycket solsken, men inte mycket regn heller. Bara några snälla droppar på mina händer och i mitt ansikte när jag cyklar i västra Helsingfors; från Munksnäs genom Tölö till Böle och sedan genom Centralparken och hem. Häggen doftar, det är grönt, i Centralparken doftar liljekonvaljerna nästan trotsigt påträngande men ändå ljuvt.
Det dammar kring cykelhjulen, kanske borde regnet ändå få komma, ordentligt.
I morgon ska jag banda in ett radioprogram: Jag ska vara sommarpratare för 50 minuter, och jag ser fram emot det, verkligen, jag är kär i radio! Hemma tittar jag på mitt manuskript en sista gång innan jag skriver ut det. Ändrar litet, kanske bara för att ändra, för att det ska leva. Det är ju PRAT.
Ja, ack ljuvlighet: jag har fria händer både gällande musiken & pratandet. Programmet kommer att sändas först i augusti, på ett av de två riksomfattande finlandssvenska radiokanalerna, och min utgångspunkt & rubrik är RÖTMÅNAD.
Fast det ligger en hel sommar mellan nu & rötmånad.
Men nu ska jag återgå till min roman, den som jag skriver. Jag brukar säga att den tematiskt kretsar kring avbrott & avslutanden. Också skrivprocessen är full med avbrott just nu, tematiken går igen i praktiken. Jag ska börja med att läsa de 15 senaste sidorna. Eller mera. Jag undrar om jag hinner göra annat än läsa det jag själv skrivit innan jag måste iväg igen?
På kvällen ska jag läsa något som någon annan skrivit. Just nu: Doris Lessings The Golden Notebook & Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Det passar mig hemskt bra att ha dessa två på gång samtidigt; två mycket olika böcker. Jag väljer vilken det blir enligt humör. Eller hur trött jag är. Eller någonting annat.
Medger: Är jag trött blir det Linderborg. På svenska. Mycket rakt. Mycket enkelt. Nästan för? Men faktiskt underhållande också. Men så, hm, lättflytande. Flyter bort lika lätt som den flyter fram. Har nyss påbörjat den, så jag borde kanske inte säga någonting om den ännu. Och med glädje fortsätter jag ju ändå att läsa den. Tjocka The Golden Notebook har jag inte heller kommit så hemskt långt i, känns det som, men också den läser jag gärna & nyfiket, någonting att gå i dialog med, det tycker jag om.
Och tack för välkomsthälsningar & frågor, hör ni – sedan blir allt så enkelt och lätt!
vinkar,
Mikaela.
Nu kom solen fram!