Gud och djävulen, gott och ont, uppgång och fall, högt och lågt, kaos och ordning – antagonister och motsatsförhållanden skapar ofta bra berättelser, och även jag är svag för dem! (Strängt taget skapar ju en djävul lika mycket som en gud… Ingen djävul, inget kaos, ingen berättelse, eller hur?)
P:son frågar appropå Bokcirklars läscirkel kring min roman Fem knivar hade Andrej Krapl:
"I cirkeln spekulerades det om Andrej Krapl var djävulen och Eve Gud. Vill du kommentera dessa funderingar?"
(Och JA jag har tjuvläst bokcirkeln i efterhand, erkänner!!! Med stor spänning och intresse! Var för nyfiken för att kunna låta bli. Så mycket fint blev sagt, så fina iakttagelser! Det kändes faktiskt mycket insiktsfullt och belysande att få läsa – TACK.)
Nu ska jag försöka säga någonting kort om tankarna kring gud och djävulen, P:son.
Det ligger onekligen någonting i detta, trots att jag inte själv skulle använda termerna "gud" och "djävulen". Men samtidigt tycker jag att det är någonting hemskt stilistiskt passande i denna läsning: jag använder ju den kristna mytologin i berättelsen, leker lite med den, så det känns mycket träffande att man gör det i en analys av texen också!
Men rollen som GUD är ju redan upptagen i berättelsen, så jag skulle gå vidare och kanske tala om Andrej Krapl som Frestaren och Eve som Ängeln, kanske? För nog är det ju någonting underjordiskt, Faustiskt, med Andrej Krapl (hoppas jag, alltså, så har jag tänkt…) och någonting sakralt och ouppnåeligt med Eve (precis som det sägs i cirkeldiskussionen.)
Förenklat skulle jag (åtminstone idag, jag kanske ändrar mig…) säga att de är två olika kärlekar som Alisa möter och lämnar bakom sig, av vitt skillda orsaker. Och trots de vitt skilda omständigheterna och olikheter i arten av lusten och förlusten, och föremålet för lusten, så är de ju båda två just föremål för och mottagare av Alisas lust. (alltså representerar båda lusten, sexualiteten och kärleken – och det gör ju bilden av djävul och ängel lite mer ambivalent än normalt…)
Hemskt intressanta frågor, kunde gärna fortsätta – men jag sa att jag skulle svara kort, så jag får väl avsluta här. Fortsättning kanske följer, vem vet? (Gud, kanske….)
Och bildkonstnären Terese Bast som skapat och formgivit pärmen låter hälsa att det är upp till var och en hur man tolkar och vad man ser!
Så: vad ser ni?