Ack, dessa ömmande fötter, dessa hårtestar kletiga av sylt och choklad. Önskan att skriva något intelligent är stor; önskan att skriva något fort för att sedan gå i säng är större. Bed och arbeta, bed och arbeta, sådant är livet även för den så kallat litterära klassen. Sedan klockan fem i eftermiddags har jag langat våfflor och glass som inge annan. Belöningen? Just lön. Och några rapar av chefens andra son med den än mer makalösa namnet Keld-Stefan. Dagens reflektion får bli denna: När gör dubbelnamnen sin återkomst? Får jag nånsin en son ska han bära namnet Aron-Emil och han ska inte likna mej det minsta lilla.
2008-05-04