Jag heter Amanda Svensson. Jag har skrivit en bok som heter Hey Dolly. Nu ska jag skriva en blogg. Ska sanningen fram är jag en aning nervös. Jag vet inte riktigt hur man hanterar det här mediet. Jag ägnar mej ju åt fiktionen. Det här är nånting helt annat. Min farhåga är denna: Att jag inte ska kunna skilja på vad som är privat och vad som bara är personligt. Den där skillnaden har aldrig riktigt gått upp för mej.
Jag kommer precis från mitt jobb i Köpenhamn. På tåget satt jag och funderade på vad som skulle klassas som privat. Här är de saker jag hoppas att jag inte ska skriva om:
1. Mina äckliga ovanor och neurotiska beteenden
2. Mitt erotiska liv
3. Min lillasysters pubertet
4. Mina antipatier gentemot personer i min omgivning
5. Den fysiska dagsformen
Med detta fastslaget, liksom som ett kontrakt, kan jag bjuda på en upplysning om min dag som jag tror faller under den eftersträvansvärda kategorin PERSONLIGT:
Inatt sov jag elva timmar. Det var för länge, men det gjorde udnerverk för min hy. Jag strålade. Så mycket att chefens son med det smått makalösa namnet Sören-Emil kände sej tvungen att stoppa en ölkorv i mitt öra. Det var en smula obehagligt, främst eftersom jag är vegetarian. Men det fick en gubbe att le, så jag fann mej i det. Solen bröt fram genom molnen och arbetsdagen var över.
Nu hinner jag inte skriva mer, då jag har ett rendez-vous som jag måste bege mej till. Det blir palt-bonanza för hela slanten. Jag är otroligt spänd då palt är något som aldrig förr passerat genom min mun. Allt för det norrländska vemodets skull.
Med denna blygsamma text förklarar jag det här bloggandet öppnat.
Klart slut,
rödtjut / amanda