I svallvågorna efter debatten om fakta och fiktion tar jag en sabbatsdag och nöjer mig med att berätta en liten anekdot från hemmet.
Jag läste nyligen Skumtimmen av Johan Theorin. Det var ganska länge sedan jag läste en deckare … ett tag läste jag mig trött på dem och fick övernog av styckade, lemlästade, tatuerade och penetrerade kroppar. Men denna läste jag eftersom den fått fina recensioner och dessutom kom med bokklubben! Jag gillade den, den var historiskt intressant, välskriven och stämningsfull – och en guldgruva om man vill lära känna Öland. Invändningen är att den inte direkt isade mitt blod, thrillerfaktorn var ganska låg tyckte jag iallafall. Men BRA var den.
Nåväl.
Dottern,elva år, frågade vad en skumtimme är för något. Jag svarade att det är den timmen då man i gamla tider "kurade skymning" på kvällen, innan man tände ljuset för att spara på stearin, olja eller fotogen. Istället satt man i dunklet och berättade sägner, skrönor och sagor eller sjöng sånger och skillingtryck tills det var mörkt nog att tända. På Öland kallas det för "skumtimmen".
Dottern tittade klurigt på mig och sa:
– Men vet du vad en skumminut är?
– Nej.
– Det är när man stoppar in en marshmallow i mikron i en minut. Och sen får man torka i en timme. DÅ är det skumtimmen!
Tja. Tiderna förändras.
