Jisses så provocerande den är, Vi måste prata om Kevin!
Kvinnan är ju helt outhärdlig – och samtidigt så helt och hållet begriplig! Ingen i boken är sympatisk! Man kastas hela tiden mellan sympati för Eva och avsky för henne. Mycket intressant.
Shriver
Boken påminner ju en hel del om Lessings Det femte barnet. Shriver måste helt enkelt ha haft den i bakhuvudet när hon skrev den här, tänker jag. Eller vad tror ni andra som har läst dem bägge?
Det måste vara det värsta man kan göra som kvinna om man vill väcka ont blod: att påstå att en unge kan vara ett hår av hin, att kritisera själva idén om moderskapet eller ens antyda att det är möjligt att inte älska sina barn. Eller att överge sina barn. Män som överger sina barn har ju tyvärr varit vardagsmat genom historien och provocerar inte på samma sätt.
Men kvinnor kan och får inte göra så. Corinne Maier som skrivit 40 skäl att inte skaffa barn är väl mer eller mindre mordhotad, trots att hon tycks ha skrivit boken med en ganska stor glimt i ögat? Hon har två barn själv, och som brev på posten kommer anklagelserna om att hon är en "dålig mamma" eftersom hon skrivit denna bok. Tja, hennes ungar kan troligen gråta hela vägen till banken iallafall :-) Nägon som läst den?
Maier
Språket i Kevin är en aning anglosaxiskt tungrott, med långa bisatser och bi-bisatser. Men det kan inte hjälpas, jag sugs in ändå. Är nu igenom hälften, men jag har inte alls har så mycket tid att läsa som jag skulle önska. Det ska det bli ändring på i långhelgen som kommer. Då gäller den knirkande läsfåtöljen på landet!
Matt-missionen till IKEA är avklarad, liksom intervjun med den värmländska journalisten. Den stackarn hade fått ett njurstensanfall och varit tvungen att uppsöka sjukhus, det var därför han inte dök upp i onsdags. Det måste man ju kalla laga förfall.
En betydligt bättre dag än igår, kort sagt.
Jag måste bara avsluta med ett vettlöst citat från hemsidan för svenska "pick-up-artists" (brudraggare, se blogg nedan). Den mogne mannen som skrivit detta kallar sig Mantra (kan det vara "roll on, roll on, roll on" som är hans mantra?)
"Hehe…..ynglingar! Jag fyllde 40 för bara nån vecka sedan.
Och nu är det slut med min LTR också så jag är tillbaka på scenen. Fired-Up efter att ha tittat på The Blueprint och redo att gå ut och köra helt rutin-fri Sexworthy Guy game.
Roll on!"
(LTR= Long Term Relationship, har jag listigt räknat ut.)
Åh.
Jag är nästan färdig att ge upp. Orkar man? Går det att göra parodi på detta, går det att förhöja och skruva det till litteratur? Mycket tveksamt. Och: skulle man skratta sig harmynt eller kräkas om man faktiskt råkade träffa på någon som pratar så här? Det är frågan.