Sedan en tid befinner jag mig nedsänkt i den textmassa som signerats Julio Cortázar. Det är förlaget Modernista som
haft den goda smaken att förse mänskligheten, eller åtminstone den del som förstår svenska bättre än spanska,
med författarens samtliga noveller. Dessa är fördelade på två band, sammanlagt 1148 sidor. Förlaget toppar med att
även ge ut romanen Hoppa hage, 450 sidor.
Denna nedsänkning är välgörande på många sätt, men den är även ansträngande: hur få ett grepp om allt
detta? Mitt läsande ska mynna ut i en beställd artikel, ett företag som i skrivande stund känns hopplöst och
utmanande på samma gång. Jag har för vana att läsa och skriva parallellt, ett slags otåligt växelbruk.
För mig är det bästa sättet att bli uppmärksam på de revideringar jag måste göra, ett sätt att förstå min läsning,
konfrontera mina fördomar och så vidare. Kanske kan man säga att jag för en läsjournal som hela tiden revideras
och fylls på, likt en sjukjournal, för att till slut bli en färdig text. Eller så färdig den nu kan bli.
Med andra ord är artikeln om Cortázar redan påbörjad, men efter varje läst novell måste jag stryka
allt jag dittills skrivit och börja om från början. Eller ska det sluta med nittio artiklar om lika många noveller?
Det vore väl det enda rimliga, men så kommer det inte att bli.
Cortázars ständiga perspektivskiften gör läsningen svindlande och oförutsägbar. Han är aldrig skalenlig. Man saknar överblick, man kan inte lämna något signalement, även om allt känns igen. Det är mycket underligt. På sina håll är det förstås landsmannen Borges som spökar med sina speglar, bibliotek, labyrintvärldar och mumlande livsgåtor. Fascinerad läser jag Cortázars geniala förvandlingsnummer "Axolotl" – av många hyllad som en av litteraturens bästa noveller. Jag instämmer, men vill här inte avslöja vari novellens verkliga förvandling består. Det är nämligen mer än man kan föreställa sig.
En annan författare som möblerat om i mitt huvud den senaste tiden är Edgar Allan Poe.
När jag tidigare läst honom har han inte fastnat, jag har inte varit mottaglig. Laddningen har gått
förlorad bland all rekvisita. Eller för att uttrycka mig korrekt: jag har inte varit en duglig läsare,
inte den läsare Poe kräver. Nu när jag läser honom på nytt, efter flera år, inser jag hans storhet.
"The Black Cat" är verkligen ett mästerstycke, men den här gången har det främst varit hans essäer
som fångat mitt intresse. Trots att Poe i första hand betraktade sig som poe(t) är det kanske –
med undantag från den formfulländade dikten "The Raven" – främst som författare till en rad
klassiska skräcknoveller som eftervärlden lagt honom på minnet.
Bland Poes essäer finns en som särskilt intresserat mig och som jag varmt rekommenderar:
"The Philosophy of Furniture", första gången publicerad i Burton’s Gentleman’s Magazine
1840. Essän handlar om inredningens sofistikerade konst, den är ett angrepp på dålig smak,
varhelst den sticker upp sitt fula tryne. Och det gör den, menar Poe, oftast i – Amerika!
Ser man på. Därifrån skall allt glitter och all glans bannlysas. Essän är som en djävulsutdrivning,
anförd av en estet. Och det är sanslöst underhållande. Så här kan det låta, apropå den livsviktga
frågan om mattor: "Mattan är våningens själ. Från den härleds inte endast nyanserna utan även formerna på de
objekt som vilar på den. En domare som dömer utifrån rättspraxis kan vara en vanlig människa, men en god
bedömare av mattor måste vara ett geni."
En väg in i Poes författarskap har man via Baudelaire, vars läsning av Poe förändrade hans liv, men framförallt
hans skapande. En stor del av Baudelaires korpus – ungefär en tredjedel – utgörs av hans texter om, eller
översättningar av Poe. Lästa tillsammans tycks de båda författarna förklara varandra, och samtidigt visar
de – trots att influensen var enkelriktad – hur litteraturen är en och odelbar, en väldig text som aldrig blir
färdig; text betyder väv.
Med Baudelaires kvalmiga gemak, tunga draperier och mattor, slitna divaner och disiga budoarer,
suggereras en stämning som korresponderar med den man finner hos Poe. Det är detta på en gång dåsiga och
skarpa själstillstånd som gjort dem till valfränder. De konverserar. Och i mitt huvud deltar även Cortázar –
i egenskap av Poeöversättare – i detta litterära triangeldrama av influenser, ommöbleringar och förskjutningar.
Vilken underbar förblandning! Det är som om de tre författarna vore en och densamme. Läs och lyssna till en
strof ur Baudelaires Les Fleurs du Mal, "L’Invitation au voyage" – eller
"Inbjudan till resa", som den heter i Ingvar Björkesons översättning.
Des meubles luisants,
Polis par les ans,
Décoreraient notre chambre;
Les plus rares fleurs
Mêlant leurs odeurs
Aux vagues senteurs de l’ambre,
Les riches plafonds,
Les miroirs profonds,
La splendeur orientale,
Tout y parlerait
À l’âme en secret
Sa douce langue natale.
Möbler som år
gjort blänkande står
i vårt rum, och sällsamt blandas
en främmande, svag
blomdoft med vag
ambra som omärkligt andas.
De rika taken,
spegelgemaken,
all orientens lyster
vill tala där
i smeksam mystär
till själen, som till en syster.
Magnus Halldin
För övrigt…
… bör man fördjupa sig i tidskriften Karavans senaste nummer (1/2008), vars temablock handlar om
Julio Cortázar. Här finns även en intressant avdelning kring poeten Alejandra Pizarnik, som skrivit om
Cortázar, samt ett urval av hennes dikter och dagboksblad i utmärkt översättning av Magnus William-Olsson.
Cortázars noveller och romanen Hoppa hage hittar man hos Modernista.
… finns ett urval av Poes essäer utgivna av Ellerströms under titeln Upptäckter under hypnos.
En bok kring Baudelaires reception av Poe finns utgiven på samma förlag: Amerikas blixt – om Edgar Allan Poe.
Hos Vertigo Förlag hittar man Rummet, Virveln och Den döda flickan – noveller i översättning och med
introduktion av Paul Soares. Förlaget H:ström har givit ut Poes noveller i tre band.
… bör man absolut inte missa årets upplaga av Textmässan – "Förläggarnas Roskilde" – som för sjunde
gången arrangeras av Vertigo Förlag. På mässan finns de bästa oberoende förlagen och tidskrifterna
representerade. Man kan flanera runt, låta sig inspireras och ta del av intressanta seminarier.
Men framförallt: njuta av en bokmässa som är långt trevligare än sin larmiga motsvarighet i Göteborg.
Textmässan tilldrar sig i Nürnberghuset på Södermalm, hörnet Högbergsgatan – Björngårdsgatan lördagen den 26 april,
anno 2008, klockan 11 till 16. Mer information hittar du här:
www.textmassan.com.