Misslyckandet med tunneln genom Hallandsåsen kan bli en stor roman om ett stort misslyckande, tipsar Hasse. Ja!
Och så kallar man den Halland-såsen av pseudonymen Rocky Gil!
De goda råden haglar in.Tack, Hasse.
Kom igen med fler!
Det är synd att Titanics undergång redan skildrats flera gånger, det är annars det kanske mest tragiska fiaskot jag kan komma på. Girighet, storhetsvansinne och ärelystnad driver fram katastrofen, precis som det ska vara. Strålande – men upptaget. Halland-såsen är nytt. Fast det blir nog ingen stor roman i mina händer. Vem är jag att begripa mig på korkade byråkrater, kortsynta kommunpolitiker och snöda entreprenörer? Och Halland, inte minst? Halland och Skåne är inte min mammas gata, fast jag har ett par ”dansksvenska” hundar. Jag har inte ens särskilt vivida minnen av Fritiof Nilsson Piraten, utom de lysande inledningsraderna i Bombi Bitt och jag:
Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län. Min fader var stins i Tosterup. Mina
föräldrar voro goda och ömma. Jag var en vanartig son.
Eftersom jag är en god om än nybakad bokcirklare läser jag givetvis också redaktör Ninas blogg.
Jag följde där det intressanta resonemanget om yngre kvinnor och äldre män – och omvänt. Det är spännande.Vi har ju alla livet igenom matats med filmer där män får yngre kvinnor, till exempel Clint Eastwood som utan att skämmas lägger an på en tjugo år yngre Meryl Streep (Broarna i Madison County) eller Woody Allen som envist i film efter film försöker lägra trettio år yngre skönheter utan att det ens har betydelse i handlingen. Om hon mot förmodan inte väljer honom har det helt andra skäl, som att han är neurotisk, babblar med pipig röst och har dödsångest (nog så goda skäl kanske, men att han teoretiskt kunde vara hennes farfar kommenteras inte). I de flesta filmer slutar det lik förbannat med förening och kanske en gravid mage. Det finns hur många exempel som helst men jag ska inte tjata om dem. Om förhållandet är det omvända däremot, som The Mother eller den romantiska komedin Nära och kära (Meryl igen, här väldigt rolig) är det den stora åldersskilnaden som är det främsta dramaturgiska hindret i historien, och det slutar med att de tragiskt går åt olika håll medan filmtittarna begrundar det sorgliga i att ”det måste bli så”. Så mycket för "romantisk komedi".
Egentligen är det inte så intressant. Kärleken har ingen ålder och kan uppstå mellan de mest omaka personer. Jag själv t ex, är gift med en tio år yngre man. Det kändes rätt besvärande i början och min i övrigt frisinnade pappa sa:
”Eva, det går inte, det är för stor skillnad”
”Vad då, du är ju tolv år äldre än din fru!”
”Ja, men det är åt rätt håll!”
I min nya bok figurerar ett par där mannen (en italienare) inte bara är yngre utan också femton centimeter kortare än sin långa svenska hustru. Jag har hämtat inspirationen till dem från en bröllopsbild jag såg för ungefär tjugo år sedan – det ballaste bröllopsfoto jag någonsin sett. Skåda:
Brudparet står under målade molntussar i den himmelsblå ateljén, högtidligt blickande in i kameran, tagna av stundens allvar. De är ett stiligt par. Mannen är, som sig bör, några centimeter längre än kvinnan. Hon håller en vacker bukett liljekonvaljer fremför magen och en brudnäbb finns med, troligen deras dotter. Så långt är allt ett vanligt bröllopsfoto … tills man ser att mannen står på fem stycken tjocka telefonkataloger.
Vilken trygghet i sig själva måste de inte ha haft för att välja en sån bild! Vilken humor! Det blev säkert bra äktenskap, tänker jag. Jag vill gärna tro det iallafall.
I am wondering if anyone here can advise on such an issue, where the bride is significantly taller than the groom. Anybody have any examples to post where the couples aren’t necessarily sitting down but posed in a way which does not show the height difference as much? What do you think, standing 20 feet away from each other may work? :-)
(Yeah, that will be great! – Från amerikansk bröllopssajt)
Eva