Härmed begår jag bloggpremiär med förhinder. När jag fick veta att jag skulle blogga ville jag givetvis kunna smycka min blogg med några trevliga bilder ur egen fatabur (=mobilkamera). Men nu har jag gråa hår längs hela hårfästet efter att ha gått elva ronder med ett icke namngivet telefonkompani som börjar med Tele och slutar med nor. Jag ska inte trötta någon med detta.
Jag har just kommit ut med min första roman, Jävla John.
Den handlar om John Lennon och hans okända svenska kärleksaffär på 60-talet. Jag har ändrat musikhistorien lite grann (!) och lanserar härmed en alternativ förklaring till varför Lennon mördades 1980. Många som läst den har blivit bergfast övertygade om att det finns en sann historia bakom. Men det är fiktion, om än väl researchad. Det kunde ha hänt (om det nu inte gjorde det … )
Jag återkommer förstås till den. Att skriva och få den utgiven har varit en märklig upplevelse, och en lång resa som började med äldsta dotterns Beatlesmonomani fyra år tillbaka och slutade för en vecka sedan. Fast nej, det stämmer ju inte alls Det är ju nu bokens verkliga liv ska börja, när "vanligt folk", alltså utanför förlagsbranschen och vänkretsen, läser den. Hoppas jag. Och tycker om den … hoppas jag.
En näraliggande undran: Finns det något sätt att veta hur många som läser bloggen? Jag tar givetvis tacksamt emot kommentarer så länge som de är icke ärekränkande, med ont uppsåt eller annorledes taskiga – eller vad det nu kan heta på juridiklingo.
Eftersom Jag haft så mycket trubbel med Te**nor så har jag bara en ganska suddig presentationsbild på mig att lägga in just nu. Snart ska jag be någon i familjen att föreviga mig med en paraplydrink på balkongen. Med blick in i kameran. Om det bara slutar blåsa småspik och temperaturen kryper över +3.
Eftersom jag längtar förbannat mycket efter våren nu så visar jag en sommarbild från landet med vår gårdshund Sillen och en klematis. Stackars Sillen var sövd idag och låg slak som en utsugen tarm på röntgenbordet. Mycket hjärtskärande. Här är hon lycklig:
Tjipp!
ps Om underskriften nu visar sig vara "The Doz" så är det inte ett utslag av amerikanskt storhetsvansinne utan ett smeknamn jag fick av en kollega på SVT för många år sedan och som jag sedan har använt ibland (t ex när jag gjorde kontot här). Jagklarade inte av att ändra det, så jag skriver först under med
Bloggofånen