Nunzio skriver: "Före trettio års ålder hade jag aldrig läst en bok. Det var först från trettio år och uppåt som jag började upptäcka böckernas värld, jag förstod då kulturens värde, jag förstod medvetandets, kunskapens och lagens värde. Det var då jag började begripa att allt det som jag hade gjort och varit med om fram tills dess inte hade varit mitt liv eller mina val, utan bara ett system. Mina föräldrar hade medvetet eller omedvetet förnekat mig rätten till kultur och bildning, /…./ Jag kommer aldrig att hålla tyst, och det är för att det som hände med mig när jag var liten inte ska upprepas med barn av idag. Jag föddes fattig, men min största fattigdom var att jag blev förnekad tillträde till institutionerna, skolan, kulturen, lagen, den enda undervisning jag fick när jag var liten var att jag fick lära mig slåss för min överlevnad, det var subkulturens och kriminalitetens skola"
Ur Ett samvetes dagbok, Nunzio Giuliano