Tack igen. Jag är precis hemkommen från Akademibokhandeln (Nina Frid skötte presentation och utfrågning med glans). Nu har jag ett fint diplom och en massa stolthet. Det var generöst av er som röstade på mig, boken är knepig, jag trodde inte den skulle få några pris alls men nu har den fått två: föreningen SKAMs, och så Bokcirklars läsarpris. Allt kött är hö, det gäller den mesta litteraturen också, vem vet om hundra år om den går att läsa då. Jag hoppas det.
Ibland önskar jag att den här boken skulle kunna leda till försoning. Det är jättesvårt och jag vet inte hur det ska gå till.
En läsare pratade med mig efteråt om teman som kommit bort i debatten (en fråga som Nina ställde). Och det är ju rätt många, det är till stora delar en resonerande bok. Ett tema som kommit bort är kritiken av drogromantiken. Det är ju lite paradoxalt eftersom jag faktiskt sitter och röker hasch medan jag skriver några sidor. Senare blir det ännu värre, och då försätter jag mig i vanmakt, som det heter.
Alkoholen har inte heller nämnts. Jag skriver ju att jag har blivit helnykterist. Men alkoholen är lite helig i kulturkretsar så det har ingen gått in på alls.
Sen skriver jag saker om mordet på Anna Lindh och svensk utrikespolitik som är en så het potatis att bara få har nämnt det. Och så en massa religiösa resonemang. Två motton står mot varandra: "sanningen ska göra eder fria" och "det enda sättet att motverka det onda är att energiskt gå in för det goda". Och så ger jag mig på postmodernismen…. tja, jag skulle kunna sitta och räkna upp teman.
Och det blev skottlossning, och jag gick ner på gatan.
Det finns lika många läsningar som det finns läsare.
Några ovänner har jag inte längre.
Kram.