Sol. Minusgrader. Fortsatt förkylning och trötthet. Men äntligen fredag! Idag ska vi ha personalmöte på kulturhuset Multeum och få en genomgång av det nya intranätet. Härligt!
Igår läste jag färdigt texterna till det som förhoppningsvis ska bli en antologi om Strängnäs. Eftersom alla texter är inskickade under pseudonym så ville jag ofta under läsningen veta vem som hade skrivit vad. Det borde vara en självklarhet att man skickar in bidrag under pseudonym i alla litterära tävlingar så att det verkligen blir texterna som bedöms.
Ett tag jobbade jag för Kulturrådet: satt i den skönlitterära gruppen som bedömde ny svensk skönlitteratur. Vad jag tyckte var idiotiskt var att vi aldrig läste texterna i korrektur eller utan att veta vem som var författaren. Sverige är ett litet land och de flesta personerna som satt i referensgruppen känner ju flera av författarna. Det blir en jävsitutaion och som upplagt för nepotism.
När jag gick på Forfatterskolen i Köpenhamn för länge sedan presenterade en ung poet några nya dikter inför en grupp. Poeten och rektorn för Forfatterskolen Poul Borum fullständiga sågade framför allt den ena av dikterna. Det var rena jävla smörjan. Höll inte måttet. Uselt. Då sa den unge poeten att dikten var hämtad ur en av Poul Borums diktsamlingar från 1962. Då infann sig plötsligt en märklig tystnad.
För är det inte så att vi ofta bedömer och läser litteratur utifrån vad vi vet om en författares liv och verk? Istället för att egentligen läsa texten?