Göran Hägglund, vem är det??? Nä, jag vet, det är han som ser så snäll ut och har glasögon och pannlugg och är kristdemokrat. Socialminister, eller?
Mattias M, jag håller med; det är nåt konstigt med det där att vi vet nästan mer om snubbarna som figurerar i USA:s presidentval än om våra egna snubbar. Särskilt konstigt är det att vi har sån koll redan nu. Jag, som inte är världens bästa på att hänga med i nyheterna och så, trodde ända till i lördags att det var nu i vår det riktiga presidentvalet skulle gå av stapeln. I mars trodde jag att det var, för jag hade för mig att det var mars förra gången de hade val.
Men så upplyste min pålästa mamma mig om att det är först i höst det riktiga valet är, och då kom jag ihåg att det var när USA gick in i Irak som det var mars.
Vad jag minns från förra gången de skulle ha presidentval i USA var att jag inte för mitt liv kunde förstå varför det aldrig kom några valsedlar i brevlådan. Okej, nu överdriver jag en liten gnutta, jag gick väl inte direkt och trodde att jag skulle få valsedlar. Men jag tyckte, och tycker alltjämt, att jag borde ha fått rösta i det där valet. Och inte bara jag då alltså, utan alla, hela världen. Det vore inte mer än rätt. Fast i år skiter jag i vilket. Det kan väl knappast bli värre än vad det har varit de här senaste – är det åtta eller fyra år Bush har härskat? Fast det är klart, värre kan det alltid bli. Men jag skiter i vilket i alla fall (bortsett från att jag alltså tycker att det vore lite kul om de fick en kvinnlig – eller färgad – president).
Det är likadant med rättegångar. Jag har ingen aning om hur en svensk rättegång går till, men jag har en ganska klar bild av hur de går till i USA.
Käre Mattias M, jag ska självklart berätta om hur och när och kanske till och med varför jag började skriva! I alla fall lite grann. Jag borde ha presenterat mig mer, jag tänkte lite på det häromdan, men så började jag tänka på det där om varför inte Iran fick ha massförstörelsevapen när USA fick och kvinnliga presidenter och en massa andra STORA frågor. Och då kom mina egna gamla hur och när och varför lite i skymundan.
Jag hinner dock inte nu, för nu börjar en bråttomdag, men ikväll eller i morgon blir det.
Vill bara snabbt inflika hur glad jag är för de kommentarer jag får från flera av er läsvänner! Kloka och roliga och uppmuntrande är de allihopa, och ofta oförutsägbara. Det gör hela det här bloggandet väldigt spännande och intressant; det är liksom inte bara jag som babblar på i tomma intet. Jag som trodde jag skulle bli stressad av eventuella kommentarer, jag trodde det kunde bli betungande. Men det är ju tvärtom.
Hej så länge!