Fläskpannkaka! Idag blir det av. Idag MÅSTE det bli av, för äggen går ut i morgon.
Jag har ett knepigt förhållande till ägg. Ägg är en av få animaliska produkter på vars förpackningar man kan utröna något väsentligt om hur djuren har bott och vad de livnärt sig på under sin levnad. Något som jag tycker borde vara lika självklart när det handlar om bacon och köttfärs och mjölk etc — för min del räcker det inte att veta att kossan var svensk när hon levde, i själva verket skiter jag fullständigt i hennes nationalitet, jag vill veta om hon hade det rent och fräscht och inte för trångt omkring sig och om hon hade gott om friskt bete utomhus och åtminstone ett hum om vad hon f ö fått för slags kost.
Och eftersom man numera kan få sådan information om de hönor som producerat de ägg som finns i butikerna är jag helt fuzzy när det gäller valet av ägg, och jag dissar kategoriskt sådana som klämts ut av hönor som aldrig får gå ut. Burhöns är naturligvis helt, helt utestlutet.
Detta har till följd att jag ibland kommer hem utan ägg trots att ägg stått på inköpslistan, faktum är att det ibland går långa tider utan att jag har ägg hemma. Det är också så att eftersom det här är ett enpersonshushåll och jag inte är någon stor äggkonsument så gäller det att äggen har långt datum, för jag köper inte ägg i lösvikt, för de enda ägg i lösvikt som finns att köpa här i mina trakter (i butikerna alltså) heter Äggda, och jag litar inte på Äggda, jag är övertygad om att Äggdaäggen kommer från burhöns. Så jag köper enbart ägg i sexpack. Och sex ägg är alltså många ägg för mig, men nu hittade jag till min glädje sexpack kravägg (kravägg duger, för enligt förpackningen har kravhönorna åtminstone TILLGÅNG till utevistelse, även om jag ställer mig lite undrande inför vad detta "tillgång" innebär i praktiken) med långt datum i början av denna månad, och tänkte att på två-tre veckor ska väl även jag hinna trycka i mig sex ägg. Redan då var jag sugen på fläskpannkaka, och jag hade inte haft ägg hemma sedan någon gång i november. Så jag var verkligen motiverad.
Men nu står jag här likförbannat och har fyra ägg kvar. Och de går alltså ut i morgon. Så nu är det hög tid.
Nu gjorde jag ett litet uppehåll i skrivandet, och gick ut i köket för att för säkerhets skulle kolla datumet på det baconpaket jag har liggande i kylen och som är tänkt att ingå i fläskpannkakan — jag vet, jag borde kalla det baconpannkaka, men det är lättare att säga fläskpannkaka, och i princip är ju fläsk och bacon samma sak. Och då såg jag faktiskt till min glädje att förutom att det är långt och bra datum på detta baconpaket, så står det faktiskt såhär på det: "Från svenska grisar som levt ett rikt uteliv, ätit nyttigt och motionerat. Inte undra på att de smakar fläsk!" Heja Änglamark!
Sen vet man förstås inte om allt som står på äggkartongerna och Änglamarks köttförpackningar är sant. Men man kan ju inte utgå från att alla försöker lura en hela tiden. Räkna med det är väl bra om man gör, men inte utgå från det.
Nu tänker jag plötsligt på den kommentar som Pippilin skrivit på mitt inlägg igår. Om dåligt samvete för allt mänskligt lidande på vår jord. Och jag tänker att vissa nog tycker att man ska ha dåligt samvete för att man bryr sig om hur hönsen vars ägg man äter har haft det när barn samtidigt dör av uttorkning eller brist på mat i Afrika. Eller för att man bor med katter som man ger mat för flera hundra kronor i månaden istället för att skänka de pengarna till de där barnen som håller på att svälta ihjäl. Och det är klart att när man skriver ner den där jämförelsen så här svart på vitt, så får det ju håren att resa sig i nacken på en, i alla fall på mig. Men i grund och botten hajar inte jag den där prioriteringen. Jag menar liv som liv. Katt eller höna eller människa, alla har väl samma värde och samma rätt till ett anständigt liv. Objektivt sett. Sen är det klart att i en situation där saker och ting ställt på sin spets så måste man kanske göra prioriteringar, och då går man väl efter det som står en närmast. Om mitt hus började brinna och jag har en mänsklig familjemedlem här på besök just då, och jag inser att jag hinner få ut antingen en katt eller den mänskliga familjemedlemmen ur eldhavet, så väljer jag med största sannolikhet människan.
Sen undrar jag — och detta säger jag främst till Pippilin, för jag blir lite bekymrad för dig — vadå samvetet? Lägger du pengar i pappsparbössan för ditt samvetes skull? Är det därför man ska hjälpa andra: för att man själv ska sova bättre om natten? Och hjälper det?
Ja, jag ser förstås att det finns poänger med det. Jag inser att ännu fler människor hade torkat eller svultit ihjäl om det inte hade varit för oss rikingar i västs gnagande samveten. Men ändå. Jag menar, om man nu har dåligt samvete för att man inte skänker pengar till fattiga eller gräver brunnar eller vad det nu kan vara som man tycker att man borde kunna ställa upp med — och det kan man ju ha, det kan ju kanske vara på sin plats att ha dåligt samvete ibland, men får man då automatiskt GOTT samvete OM man skänker pengar eller gräver brunnar? Är man genast god och fri från skuld och skam och girighet och allt vad det nu är man försöker göra sig fri från? Är det så enkelt? Är inte det där med samvetet mer komplext än så?
Jag frågar inte för att hacka, jag frågar för att jag undrar. För jag tänker såklart också så där ibland, jag tänker så om mina ägg. Jag tänker att jag måste försöka att inte köpa fler ägg än jag kan äta, och jag får smärtsamt dåligt samvete när jag slänger mat som har blivit för gammal (samtidigt som jag också blir jävligt, jävligt förbannad på att vissa saker är omöjliga att köpa i lagom stor mängd för enpersonshushåll och att man som ensamlevande antingen får avstå från vissa produkter eller slänga hälften när de blivit för gamla, och allt går inte att frysa in, och även sådant som går att frysa in blir för gammalt efter ett tag). Och jag känner mig som en lite mer god människa med lättare samvete när jag s a s lyckas förvalta mina ägg, min pepparsalami, min ost, min vispgrädde, mitt rödvin, mina hasselnötskärnor, mitt mjöl, mitt smör etcetera. Men frågan är: ÄR jag verkligen en bättre människa för det? Är jag god så fort jag gör gott? Och vad är det där samvetet för något egentligen?
Nåväl, nu ska jag i alla fall ta mig ut och gå en rask lång promenad i halvstormen — jag har en känsla av att jag har sagt exakt samma sak tidigare i denna blogg — och sedan ska jag duscha och tvätta håret läääääääääänge, och ni vill INTE veta när jag gjorde dessa två saker senast. Därefter är det väl i det närmaste dags att verkställa detta med fläskpannkakan, så att jag sedan MED GOTT SAMVETE, jäsande mage, nerrullade gardiner och avstängda telefoner kan trycka i mig resten av Mänsomhatarkvinnor. Jag är nu på sid 401.