Jag bör nog förklara min förkärlek för måndagar. Så att ni inte går och tror att jag är nån sorts plugghäst eller nåt sånt. Pippilin kommenterade mycket riktigt att måndagar är allas hatdag, och ja, jo, så är det väl. Men jag ingår nog inte riktigt i det där "alla", och det beror inte på att det är nåt speciellt eller utmärkande med mig, utan bara på det faktum att jag är frilansare och oanställd och på det hela taget en sån som hänger fritt. Jag brukar känna stor, stor lättnad när jul-nyårs-trettonhelgs-chabraket är över varje år, typ: puh, det hände inga katastrofer i år heller. Och likadant efter sommaren. Men mer eller mindre stor oro och stress före midsommar och jul och lördagar — för det som inte är klappat och klart i fråga om utbetalade arvoden, skrivna kontrakt, direktiv för hur ett visst jobb ska utföras, etcetera FÖRE midsommar/jul/lördagar, blir inte gjort förrän EFTER jul, skolstart och söndag.

Och det kan väl gå an att sitta ett veckoslut och inte veta vad som gäller eller vara utan pengar för att nån av mina s k kunder har glömt bort mig, men lite knepigare om det handlar om tre veckor kring årsskiftet, och en regelrätt katastrof om det rör sig om en hel sommar. Och jag är inte unik, jag är inte ens konstig, t o m min förläggare, som är anställd med hela det svenska trygghetspaketet som i en liten ask, förstod mig då vi talades vid efter trettonhelgen för några veckor sedan; han sa att han kände igen den där efter-storhelg-lättnaden från sin tid som frilansare.

Jag tror t o m att han sa att det var normalt att känna så, men det kan vara en efterkonstruktion från min sida.

 

Men jag gillar faktiskt fredagar också. De har något mysigt och lite spännande över sig. Det är nog så att jag gillar dagar som innebär början på en lunk: vardagslunk eller ledighetslunk. Jag gillar lunk helt enkelt.

 

Nu ska jag blotta min okunnighet: Jag trodde att Fidel Castro var död. Gissa om jag blev förvånad när jag slog på radion i förmiddags och hörde att han avgår.

Jag tror det vore en idé om jag började att verkligen försöka läsa utrikessidorna när jag läser tidningen, för jag har betydligt värre okunnigheter än den här. Problemet med utrikesnyheter är bara att de är lite grann som sportnyheter; man måste redan vara insatt för att kunna hänga med. Det är som vissa matchreferat: om man inte redan vet att målgöraren och matchhjälten Jocke Bergström (Jocke Bergström är ett fingerat namn) är bandyspelare, så har man inte en chans att fatta att det är en bandymatch som refereras. Så hur gör man om man t ex vill veta vad som egentligen hände på Balkan på 90-talet? Ringer nån dagstidnings utrikesredaktör? Det kanske man (=jag) borde göra.