Som litteraturkritiker planerar jag varje höst och vår mitt arbete med hjälp av Svensk bokhandels
katalog. Bland vårens 1393 titlar gömmer sig naturligtvis ett och annat av värde – men det krävs
ett visst spårsinne för att hitta rätt. Min vana trogen har jag för avsikt att läsa några
nyutgivna så kallade klassiker.
Men vad som är en klassiker bör man naturligtvis bråka om. Att den är ett verk som ständigt ges ut
på nytt och finner nya läsare har blivit en truism och besvarar inte frågan om klassikerns väsen
eller eventuella status. Det finns inte någon självklar klassikerlista, annat än den djupt
personliga: man har inte fler klassiker än man gör sig.
Alldeles oavsett vart den personliga kompassen pekar måste väl ändå klassikernas klassiker vara
Homeros. Nu ger Natur & Kultur ut en tredje reviderad utgåva av Ingvar Björkesons översättning
av Odysséen, med nyskrivet förord av Sture Linnér. Man tryfferar med Pindaros Olympiska och
pythiska oden och Machiavellis Fursten, som i snart femhundra år upplyst världens despoter i
konsten att visa sina undersåtar var skåpet ska stå. Egentligen borde den sortera under
managementlitteratur, som gjord för kick off-helger på vischan.
Tre andra förlag med en betydande utgivning av klassiker är Bakhåll, Ellerströms och Eratz.
I Bakhålls giv finns en av de mest välkomna översättningarna från kinesiskan på länge:
Göran Malmqvist har tolkat Dao De Jing, daoismens gåtfulla källskrift, skriven på 300-talet
före Kristus. Hos Ellerströms hittar man Baudelaires essä om när Wagners opera Tannhäuser,
under stor skandal, spelades första gången i Paris, och hos Ersatz den överspände
Rilkes Testamente i förlagets nya serie Udda pärlor. För den som söker giftskåpslitteratur
intar Vertigo en särställning med sin omistliga klassikerutgivning: här finns allt man behöver,
från Bataille till de Sade.
En självklar underavdelning till de riktigt inkörda klassikerna – greker, romare,
Shakespeare och andra – är den moderna klassikern, som spelar i en historisk kontext som känns
mer samtida. Det är den sortens finkalibrerade utgivning som exempelvis Modernista håller sig
med: svenska 1900-talsklassiker samsas där med internationella giganter som Calvino,
Gombrowicz och Cortázar. Denna vår kan läsarna se fram emot Canettis mästerverk
Förbländningen och Cixous första roman Inuti från 1969.
Den roligaste klassikerupptäckten gör jag hos förlaget Mormor, där man ståtar med
vansinneskonceptet Bröderna Karamazov som hörbok. Dostojevskijs underbara melodram levereras i
form av en fullmatad mp3-spelare, inklusive hörlurar; en given succé. Varför man undviker
cd-formatet har sin förklaring: den svenska översättningen jäser med 843 sidor i hyllan.
Om man lyssnar på tåget hinner man säkert till Bremen innan det är dags för Storinkvisitorn.
Och då har man två tredjedelar kvar.
Magnus Halldin
För övrigt …
… finns det mycket annat som förundrar i bokfloden. Det låtsassubversiva Timbro förnekar sig inte utan sjunger konsumismens lov med boken Yppighetens nytta, där Jonas Frycklund, ekonom på Svenskt Näringsliv, granskar konsumtionskritikerna. Låter som ett cyniskt skämt, men det är sant – boken gavs ut i höstas och har redan debatterats ett varv i media. Konsumera mera!