Skolpengen ska alltså inte användas? Är det så? JAMEN ÄR DET VERKLIGEN SANT? Ja, jag hade på känn att det var nåt skumt med den. Det är väl ungefär som med de där jobbavdragen som jag inte har sett röken av. Tur att jag inte har barn också, det hade blivit alldelse för dyrt med både slantar som inte får röras och avdrag som inte dras av. Fast man kanske gör sånt i efterhand när man är egenföretagare – drar av jobbavdraget alltså, inte rör slantar eller skaffar barn. Jag får väl se vad min revisor gör för avdrag åt mig i år. Det kanske blir något lite extra. Eller så blir det verkligen ingenting. Men skolpengen den slipper jag i vilket fall som helst se håna och flåsa mina fattiga barn i nacken, och det är alltid en tröst.
Visst låter det megavuxet och betydelsefullt och liksom rikt när någon säger det där "min revisor"? Jag kan tala om att det KÄNNS megavuxet och betydelsefullt och liksom rikt att säga det. Det slår t o m "min förläggare". "Min revisor" är nästan i nivå med "min advokat" och "min sekreterare", det låter som om man har kommit upp sig. Revisorer och advokater och sekreterare är ju faktiskt personer vars tjänster man betalar för. Min förläggare i all ära, han är en fantastisk förläggare, men jag betalar honom inte. Inte än i alla fall, men fan vet vad som händer om några år om kulturen ska hålla på och bära sig själv mer och mer.
Nä, vet ni vad vad negativ jag verkar idag då! Jag som har haft en sådan bra dag. Jag borde vara glad och nöjd och se med tillförsikt på framtiden. Jag har till och med skrivit lite, kan jag meddela! Det är ett beställningsjobb, och tyvärr ingen skönlitterär text, om ett ämne som jag är väl bekant med men som visade sig vara duktigt svårt att skriva om. Men nu verkar jag sent omsider vara på banan. Jag har haft hela hösten och vintern på mig, och nu är det tio dagar till deadline. Så jag är lide gla´ (som vi säger här i Skåne) över att det äntligen ser ut som om jag faktiskt får ihop en text. HUR den blir är en annan sak, det blir ett senare bekymmer. Om en vecka eller så.
Från det ena till det andra: jag tror jag har lärt mig det nu! Obama! Visst var det rätt? Och ja, han är visst svart va. Han är i alla fall inte vit, eller caucation. Och ja, jag tänkte på honom också, att är det inte lika rasistiskt att säga att det vore himla fint med en svart president som att säga att det vore himla otrevligt om det blev det. Men jag misstänkte att jag skulle trassla in mig ännu mer i det där resonemanget än vad jag redan höll på att göra om jag skulle prega in rasismgrejen också. Jag misstänkte att jag inte skulle hitta ut eller fram eller vart man nu hittar ur trassliga resonemang.
Hur har det gått förresten? Mellan Clinton och Obama. Eller vet man inte det än?
Just nu blir jag inte roligare än så här, för jag är trött på ord och bara MÅSTE se en dvd. Som tröst får ni en bild av ett av mina brorsbarn och två kameler på Ystad djurpark för tre eller fyra år sedan.
