Man kan befara det värsta – ett vulkanutbrott och folk kan inte fly eftersom gatorna är fulla med sopor.
De som har monopol på sophanteringen i Neapel är mäktiga familjer med förgreningar i Europa. De som använder Kampanien som spottkopp är både Norditalienska företag och lokala Harry Limetyper som hatar sin hembygd.
I en av de värst drabbade förorterna anordnades nyligen en demonstration mot camorran. Även Roberto Saviano, författaren till Gomorra, deltog.
En motdemonstration ledd av ortens styrande familjer skanderade:
– Camorran finns inte! Camorran finns inte!
Det var ju dumt att jag tog avstånd från EU nyligen… för Europa kan inte längre lämna NEapel i sticket.
Jag tror til och med att sopproblemet bidrar mer till frustrationen och våldet än arbetslösheten.
Man kan inte fylla Neapelbukten med skit hur länge som helst. På längre sikt skulle camorran vinna mer på ökad turism. Men de tänker inte långsiktigt eftersom den skadeglada girigheten är ett ekorrhjul i deras huvudet. De räknar med att de kommer till helvetet och vill sabba för så många andra som möjligt innan dess.
Vad göra? Jag vet inte. Kanske muta de till hälften camorraägda till hälften kommunala sopföretagen. "Om ni ser till att lösa sopproblemet, så får ni årligen en stor summa pengar från EU – men bara om ni sköter det."
Skulle det funka? Jag vet inte. Men Neapelbukten är den trakt på jorden jag älskar mest, Italien kommer inte att lösa problemet, och något måste göras på internationell nivå.