Du är de förrycktas hjälpare,

de patetiskas försvarare,

de bräckligas beskyddare…

En räddare för dem som har  "skör  verklighetsuppfattning…."

Skämt åsido – jag tänkte i all korthet skriva om skräcken. Det trauma det inte har blivit aktuellt att tala om. Jag brukar få nästan ordlösa sympatiyttringar. Eftersom det inte går att tala om det. Så inte ens nu i denna galna blogg – galen galen som jag själv! – kan jag tala om det.

Läs om trafikstockningen på Via del Duomo 1998. Lägg undan positivismen. Läs om när jag berättade för Esposito att jag har recenserat Darwin.

Jag kommer nog inte berätta vad det var jag strök. Inte heller tala om på vilka punkter en viss journalist ljög i en förskräcklig artikel i DN. Det är för låg nivå på det. Men OK jag nämner en sak. Något cafésamtal där journalisten skulle ha försökt övertala mig om att gå vidare med mitt liv har aldrig ägt rum, och det måste han vara medveten om. En detalj? Kanske.

Låt det sjunka i glömsko.

Nå. Avhoppade gudfäder och gudmödrinnor, det handlar nog om slump.