Apropå mitt omdebatterade uttryck "kulturens stackars tjackhoror" vill jag passa på att hänvisa till Olof Dahlins artikel "Tahl till Fruentimret, angående Könets goda Ryckte" (Then Swänska Argus).

En dansk journalist skriver om Lejon av marmor att den "inte är utan litterär kvalitet". Nordeuropéns vita handskar… Den litterära kvalitén är hög, dilemmat är istället etiskt: står litteraturen över moralen, i den meningen att vem som helst har rätt att skriva böcker?