Har precis läst ut Dagarnas Skum av Boris Vian. En surrealistisk kärleksroman i fyrtiotalets Paris.
[k]Den här ålpastejen är fantastisk, sa Chick. Vem har givit dig idén att göra den?
Det var Nicolas som fick den, sa Colin. Det är en ål – eller snarare, det var – som brukade komma i hans handfat genom kallvattenledningen varje dag.
Det var konstigt, sa Chick. Varför det?
Den sträckte fram huvudet och tömde tandkrämstuben genom att klämma den med tänderna. Nicolas använder bara amerikansk tandkräm med ananassmak och det frestade den nog.[/k]
Huvudpersonen Colin, en ung och rik man, lever ett angenämt liv tillsammans med sin mästerkock Nicolas som bjuder honom på de mest depraverade rätter. Colins vän Chick dyrkar författaren Jean-Sol Partre och lever enbart för att läsa dennes böcker.
På en middag träffar Colin Chloé. De blir förälskade, gifter sig och far på bröllopsresa. Men Chloé blir sjuk. Vid en läkarundersökning uppdagas det att hon har en näckros i ena lungan. Chicks samlande blir allt mer maniskt, Colins pengar försvinner allt snabbare, Nicolas lagar sämre mat och den tama mus som bor hos Colin blir deprimerad allt medan Colins tidigare så granna våning krymper till ett kyffe.
Jag gillar Dagarnas Skum. På samma sätt som den franske filmregissören Michel Gondry (se trailer nedan) skapar Vian sitt eget universum med egna regler där miljöerna speglar karaktärerna. Inget är för konstigt. Allt är möjligt. Saga blandas med verklighet men bakom alla ålar, möss, och pianon som blandar drinkar finns samhällskritik och reflektioner över kärleken.
Jag blev riktigt inspirerad.
http://www.apple.com/trailers/warner_independent_pictures/thescienceofsleep/
/Daniel