Jag ringde och talade med Zlata igår. Hon bor numera på Svalbard då Sverige vände henne ryggen.
Jag undrade hur det var. Tja. Längre norrut kan man inte komma, svarade hon. Då ramlar man nog över kanten. Jag berättade att jag börjat blogga. Zlata sa att om det var någon som skulle blogga så var det ju hon. Jag håller med.
Här är en reflektion (det kommer fler) om hennes iakttagelser om Sverige.
[k]Svea, min kompis, tyckte att jag skulle köpa en tjejtidning. Där står det hur man ska vara, vad man ska gilla och hur man ska klä sig. Som en instruktionsbok. Något i stil med hur man skruvar ihop bokhyllan Billy från Ikea. Undrar vad som händer om det fattas en skruv.
Det verkar som om det finns instruktionstidningar för allt. Laga mat, fixa altanen, uppföra sig, relationer, så här bantar du, så donar du med håret och så här blir din fest lyckad.
Jag kollade hyllorna. Där fanns: Vecko-Revyn, Julia och Amelia och Damernas och Tjejernas och Hänt i veckan och Hänt på slottet, men det saknades en tidning. Den som åtminstone jag
skulle köpa med detsamma. En tidning för mig. Den skulle heta något i stil med Amina, Zlata, Hottentotternas, Blattarnas eller Hänt på flyktingförläggningen eller Så blir du svensk.
Där skulle man lista de tio bästa råden. Så här fixar du asyl och permanent uppehållstillstånd. Och i stället för ett gummiband för håret eller en suddig spegel i plast, skulle Hänt på flyktingförläggningen skicka ett klistermärke som man skulle ha på jackan:
SVENSK PÅ GÅNG.
Då vet alla.
Apropå anslag, skyltar, brickor och uppmaningar. Senast jag handlade, såg jag 23 olika gör-si-eller-så-skyltar. Instruktioner.
Obehöriga äga ej tillträde! (Gäller även hundar!)
Telefonfritt!
Tryck här!
Provsmaka!
Vänd streckkoden mot kassörskan!
Varje förpackning har sin egen handledning. Riv här, öppna där, bäst före, förslut. Ibland har jag lust att öppna chipspåsen i fel ände eller dricka en mugg för högerhänta med vänster hand.
Vad är chipspåsen framställd av? Papper? Plast? Metall? Svårt att veta. Varken mamma eller pappa vet. Och det är inte bra. Jag bävar för att göra fel vid sopsorteringen.
Allt måste passas in. I fack. Och rätt. Jag med. Och Mila och Vojo. Jag känner mig som en felöppnad chipspåse. Vad ska man göra med den? Papper? Plast? Metall?
Göran är en konserv.[/k]