Det är 46 år sedan Dag Hammarskjöld omkom. Hans flygplan störtade, under oklara omständigheter, när han var på väg till ett möte för att mäkla fred i inbördeskrigets Kongo. Utbrytarprovinsen, Katanga, hade ett år tidigare förklarat sig självständigt. Starka finansiella intressen fanns med i bilden. Katanga var – och är – ett av världens mineralrikaste områden.
FN: s försök att komma till rätta med Kongos problem misslyckades. År av katastrofer följde, och följer alltjämt, både humanitärt och ekonomiskt. Inbördesstrider, svält, sjukdomar, våldtäkter – det tar aldrig slut. Över 1.200 människor dör varje dag.
FN är åter närvarande i landet, och ännu en gång med en mycket omfattande fredsbevarande operation. Ändå är kaoset fullständigt. Statens kontroll är obefintlig, stamrivalitet gödslas av lokala krigsherrar och gangsters, och de verkar i ett väglöst land, stort som hela Västeuropa. Mitt i detta inferno härjar rader av utländska företag som tack vare den utvecklade korruptionen lyckas sko sig på mineralfyndigheterna.
Den här situationen är ingalunda ny, den har pågått i stort sett oavbrutet under Kongos hela existens. Och då talar vi inte bara om de senaste 47 åren av självständighet. Förhistorien är en av de mest makabra världen känner. Först var landet under flera decennier enskild egendom! tillhörig den belgiske monarken Kung Leopold II, därefter belgiska statens koloni i ett drygt halvsekel – en sällsynt misskött koloni där infrastrukturinvesteringarna var obefintliga och utbildningsväsendet icke-existerande. På den tiden var det det åtråvärda gummit som kolonisatörerna hade för ögonen, idag är det diamanter, olja, guld, koltan, koppar och mängder av andra metaller.
Kongos råvarutillgångar skulle, rätt utnyttjade, kunna ge kongolesen en medelinkomst som inte stod oljestaterna i Mellanöstern långt efter. Men verkligheten är den rakt motsatta. Medelinkomsten i Kongo tillhör de allra lägsta på jorden. Och en delförklaring till detta är alla de avtal som utländska företag slutit med den kongolesiska staten om utvinning av värdefulla metaller. Det visar sig nämligen att bara ett minimum av intäkterna kommer tillbaka till staten i forma av avgifter och skatter, samtidigt som de utländska bolagen tjänar mångmiljardbelopp. Vem som skär emellan? Vem vet vilka som skär emellan?
Ett litet, blekt ljus finns vid horisonten. En kommission har påbörjat ett granskningsarbete för att söka utröna i vilken utsträckning de avtal som slutits kan anses lagstridiga. Om så är fallet skall avtalen omförhandlas. Det svensk-kanadensiska företaget Lundin Mining är ett av de företag som nu granskas av kommissionen. Det finns oroväckande påståenden om de omständigheter under vilka företaget fått ett åtråvärt kopparkontrakt i Katanga-provinsen.
Alldeles oavsett riktigheten i dessa påståenden infinner sig en viktig fråga: på vilket sätt har ett enskilt företag ansvar för utvecklingen i det område där man gör affärer? Skiljer sig detta ansvar åt beroende på om det är i ett fungerande samhälle man verkar eller i ett land förött av krig och lidanden? Tar Lundin Mining sitt ansvar i Kongo?
Tips på detta tema
Lyssna på P1:s konflikt från i lördags (www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?programID=1300)
Lyssna på P3:s dok. om Kongokrisen från igår (www.sr.se/cgi-bin/p3/programsidor/index.asp?ProgramID=2519)
Läs: Kung Leopolds vålnad, av Adam Hochschild
Läs: Mörkrets hjärta, av Joseph Conrad
Läs: Den gode tolken, av John le Carré