Jag håller på att begrava mig i rapporteringen från Pakistan. Det finns så mycket att läsa. Det mesta är verkligen fruktansvärt och skrämmande. Landet riskerar att krackelera i dragkampen mellan olika intressen: armén, religiösa fundamentalister och en demokratisk/politisk elit. Det finns all anledning att oroa sig. Tänk om kärnvapenmakten går ett varaktigt inrikes kaos till mötes. Då kan vi på allvar börja fundera kring det som var uppe till diskussion i fallet Iran.
Det här viktiga ämnet förtjänar sannerligen större utrymme och mer reflektion än jag är förmögen till just nu. Hoppas kunna återkomma till det snart. En trivial reflektion i sammanhanget, som dykt upp i grävandet efter information, kan jag bara inte låta bli att dela med mig av. Omedelbart när jag slår upp the New York Times får jag ett återfall i tankarna på det där kära gamla temat svenska morgontidningar. Här finns ett fantastiskt exempel för svenska media att följa, nämligen att på framskjuten plats, varje dag, införa rättelser, spalt efter spalt … Om tidningen har skrivit något som visar sig inte stämma, ja, då finns där en korrigering direkt nästa dag. Titta på nätupplagan www.nytimes.com, under rubriken corrections.
När såg ni en rättelse i en svensk tidning senast? Jo, de förekommer, som små enstaka notiser, någon gång emellanåt, instuckna på oförargliga platser (som inte kunnat säljas som reklamplats?). Varför? Är det verkligen bara för att svenska journalister så sällan gör fel?
Boktips: Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón