Folkhälsa. Detta märkliga uttryck. Vad är det? Och till skillnad mot vadå, kan man fråga sig. Det som veterinärer håller på med? Nja, inte riktigt. Så enkelt är det inte, visar det sig.
Folkhälsoinstitutet definierar: \"…folkhälsoarbete innefattar planerade och systematiska insatser för att främja hälsa och förebygga sjukdom. En uttalad avsikt är att påverka faktorer (frisk-, skydds- och risk-) och förhållanden (struktur och miljö) som bidrar till en positiv hälsoutveckling på befolkningsnivå. Insatserna kan vara samhälls- och/eller grupp respektive individinriktade.\"
En del av oss klarar av tillvarons påfrestningar och problem med hälsan i behåll. Andra blir sjuka av det. Vissa kan till och med växa och vidareutvecklas av svåra motgångar. Vad beror det på?
Aaron Antonovsky, professor i socialmedicin vid Ben Gurion Universitetet i Israel, var ända fram till sin död 1994 djupt engagerad i den här frågeställningen. Det svar han formulerade på frågan om vad som skapar mänsklig motståndskraft mot yttre påfrestningar löd KASAM, (Känsla av Sammanhang). Begreppet tar sikte på i vilken utsträckning en individ upplever tillvaron som BEGRIPLIG, HANTERBAR och MENINGSFULL, och belyser hur känslan utvecklas bra eller dåligt och på vilket sätt detta inverkar på hälsan. Antonovsky utvecklade ett testinstrument för att mäta KASAM.
Begriplighet handlar om i vilken utsträckning man upplever världen som förnuftsmässigt gripbar. Hanterbarhet handlar om i vilken grad man upplever att det står resurser till ens förfogande, för att möta alla krav vi bombarderas av. Och meningsfullhet har att göra med förmågan att engagerat delta i de processer som skapar såväl ens eget öde som de dagliga erfarenheterna. Antonovsky poängterade att man inte får se delbegreppen som självständiga enheter, utan att de står i relation till varandra.
Människor som är harmoniska har ofta många vänner, enligt Antonovsky, de har god självkänsla och styr sina liv. De är aktiva och de lyckas i stor utsträckning hålla sig friska. Människor med låg känsla av sammanhang däremot, är oftare passiva, ser livet som fyllt av disparata budskap och störningsbrus, och råkar oftare ut för sjukdomar.
Folkhälsoinstitutet har minst sagt förhållit sig skeptiska till Antonovskys forskning. Av vilka skäl är oklart. Men det framgår av deras hemsida att de alltjämt är ljumma. Detta är märkligt. Ju mer jag bekantat mig med Antonovskys arbete, desto svårare har jag att frigöra mig från intrycket att det här måste vara en hörnpelare i hälsoarbete. Därmed inte sagt att det skulle vara en quick-fix att få till ett gott och brett resultatet. Alls icke! Men att institutet inte ens accepterar det som en rimlig utgångspunkt … Varför?
Boktips
Hälsa: Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium.
Historia: Barbara Tuchman. Augusti 14
Skönlitt: Chimamanda Ngozi Adichie, Half of a yellow sun.