Vasily Arkhipov – en historia om vars äkthet det tvistas. Ifall den är sann borde vi inrätta en ny helgdag: den 27 oktober.
Tre ryska officerare ombord på en ubåt, foxtrot-klass B-59, utanför Kubas kust. Året är 1962, mitt under kubakrisen, den tretton dagar långa nervkittlande verklighetsthrillern när världens öde stod och vägde. Radiokontakten mellan ubåten och hemmabasen är bruten. Enheter ur amerikanska flottan försöker tvinga upp ubåten, och utsätter den för en intensiv insats med sjunkbomber. Kaptenen ombord är övertygad om att det tredje världskriget har brutit ut. Han vill sätta in kärnvapen. Reglerna ombord säger att om ubåten saknar kontakt med hemmabasen får kaptenen tillsammans med den politiske officeren samt andrekaptenen – i detta fall Vasily Arkhipov – fatta beslut om kärnvapeninsats. Men detta förutsatt att det råder total enighet mellan de tre.
Arkhipov motsätter sig kaptenens förslag. Och trots intensiva påtryckningar från sina två överordnade, och trots yttre, outhärdliga förhållanden ombord med extremt hög temperatur och ständiga sjunkbombsdetonationer, framhärdar han. Till slut lyckas han även övertala sin kapten att ta upp ubåten till ytan för att avvakta vidare order från Moskva.
Litteraturtips: ”Älskade Poona” av Karin Fossum.